Här är en strålande platta från Gerry Cinnamon

Så var den då här.

Ett av årets mest emotsedda album har släppts: Gerry Cinnamons The Bonny – och det är precis så bra som man trodde att det skulle vara.

5/5

Artist:
GERRY CINNAMON
Album:
THE BONNY
År:
2020
Genre:
INDIE
Skivbolag:
LITTLE RUNAWAY RECORDS, AWAL RECORDINGS

Singer-songwritern Gerry Cinnamon (Gerard Crosbie) bjuder på någon akustisk indierock/folkrock med brutalt ärliga texter. Han gjorde succé med debutplattan som nådde förstaplatsen på UK iTunes-listan för singer-songwriters. Det är inte så konstigt med tanke på hur bra Erratic cinemati är …

Nu är uppföljaren – The Bonny – här och vi har redan får ett helt gäng med singlar från det albumet och det har hela tiden pekat på att det kommer att bli en sjuhelsikes platta och så blir det givetvis också. The Bonny är helt enkelt fullmatad med suveräna låtar och för den som gillar lite mer akustisk, trubadurindierock är detta som en enda stor buffé med strålande låtar.

1. Canter
2. War song soldier
3. Where we’re going
4. Head in the clouds
5. Dark days
6. The Bonny
7. Sun queen
8. Outsiders
9. Roll the credits
10. Mayhem
11. Six string gun
12. Every man’s truth

Canter inleder albumet. Det är en låt som skotten har släppt som singel. Och just det där med att Gerry Cinnamon kommer från Skottland har betydelse. Han sjunger med sin dialekt och det gör att det sticker ut än mer.

En annan singel är Sun queen som är så där magiskt bra.

She said she had a thing for James Dean
And the music from the fifties
When we used to keep the streets clean

Faded memories of a young team
Like the echo of an old dream
I carved her name into a sunbeam
Cause she’s my Sun queen

Det är en akustisk sak med en jäkla känsla som både får dig på gott humör och att försiktigt gunga med. Det är både okomplicerat och lysande från skotten.

Dark days är en tredje singel och ja … det är lysande igen! Det känns som ganska enkel musik – om man får uttrycka det så. Det är liksom mest en text, en sång och en gitarr. Det blir nästan någon trubadurfolkindierock och det låter hur bra som helst. Det är lite mörkt och det är hjärtskärande, men det är ändå hoppfullt på något sätt.

Where we’re going är även det en låt som vi har fått innan albumsläppet och man känner sig mest tjatig … lysande! Nu blir det dessutom ett gitarrsound som får en att börja tänka på The Smiths och det är ju aldrig fel.

Här finns även Head in the clouds som kanske inte direkt är den mest positiva låten … fast sådant går ju alltid hem: ”Having your fun with two weeks in the sun then the rest is December”. Det är en låt som går lite åt americanahållet.

Det känns som om Cinnamon verkligen äger rummet. Han har en stark röst och spännande texter. Lägg till den här avskalade musiken och skotten har dig i ett järngrepp. Man vill verkligen inte missa någonting av det har ger oss. Dessutom är det flera av låtarna som bara växer och växer samtidigt som andra fastnar direkt.

Värt att nämna är att titelspåret har Dropkick Murphys gjort en cover på – det är två version som skiljer sig åt …