En onsdag när nästan januari månad är här … vad passar bättre då än att dra i gång lite grymt bra hårdrock med sköna 1980-talsvibbar?
Bad Bones är ett italienskt hårdrocksband som har släppt tre plattor och debutalbumet kom för nästan tio år sedan.
Nu har vi fått Demolition derby och Bad Bones kan sikta både högre och större än någonsin tidigare för detta är ett väldigt bra rockalbum.
- Me against myself
- Endless road
- Some kind of blues
- Stronger
- Rambling heart
- Rusty broken song
- Red sun
- A perfect alibi
- Shoot you down
- The race
- Demolition derby
Det är en rock ’n’ roll-platta som är fylld med killers, no fillers. Det är bra hela vägen.
Inledningsspåret Me against myself är en kalaslåt.
I Endless road får vi en grym melodiös rock ’n’ roll-låt och Some kind of blues rockar skiten ur oss. Och så där fortsätter det. Den ena låten är bättre än den andra.
Med Rambling heart dras tempot ned. Det är bara tillfälligt. Rusty broken song, The race och A perfect alibi är andra höjdpunkter på ett väldigt bra album.
Det svänger, det är sköna gitarriff och det är en stor dos med 1980-talsvibbar genom hela albumet. Vad mer behövs egentligen en sådan här dag?
Bad Bones
Max Bone (sång)
Serjoe Bone (gitarr)
Steve Bone (bas)
Lele Bone (trummor)
