Så var den då här, Kents allra sista skiva Då som nu för alltid.
Och Kent lägger ned på ett mästerligt sätt.
Efter 26 år, där de har tillhört Sveriges största band under två decennier, är det nu över för Kent. Då som nu för alltid blev Eskilstunabandets tolfte och sista studioalbum.
Kent gör ingen besviken med avslutningen. Det är samma stil på låtarna som det har varit under de senaste åren. Det är gitarrer och synthslingor, men Kent är mer Depeche Mode än valfritt rockband. Kent är någon slags synthrock.
Det är elva låtar på plattan som inte hade plats för den fantastiska Egoist.
Låtlistan:
- Andromeda
- Tennsoldater
- Vi är för alltid
- Den vänstra stranden
- Nattpojken & dagflickan
- Vi är inte längre där
- Förlåtelsen
- Skyll inte ifrån dig
- Gigi
- Falska profeter
- Den sista sången
Kent inleder med suveräna Andromeda.
Från mitt sovrumsfönster hör jag klockorna som ringer
Nånting börjar nåt tar slut
I mitt liv står det still
Hur jag än springer
Och mitt hjärta är ditt land nu
Inget är förbjudet här
Inga gränser ingen mur
Ser du ljuset från Andromeda?
Vi var kids (just kids)
Vi var småbarn
Vi var kids (just kids)
I en spökstad
Vi var kaos (växte upp)
Utan ansvar
Vi förstörde (vårt liv)
Med vår vänskap
Men jag ångrar ingenting av det vi gjorde
Du kan komma dit du vill om du tror på det
Varje tanke varje dröm varje hjärtslag
Kommer eka mycket högre i en död stad
Plattan fortsätter med Tennsoldater. Visst låter det mycket Daft Punk – fast mycket bättre – över musiken? Det blir bra det också.
Vi är för alltid, där titeln är hämtad, är en riktigt stark låt.
Men vi glömmer
Ja, gud så lätt vi glömmer
Det som drev oss fick oss gnistra
Som dom stjärnor vi en gång va
Historia, allting handlar om vår historia
Så snälla gå mot strömmen
Ja, gå din egen väg
Den vänstra stranden är en ballad där synthslingorna skickar ut Depeche Mode-vibbar.
Kent kör också en duett på plattan. På Nattpojken & dagflickan har de tagit hjälp av Anna Ternheim.
En av plattans absolut bästa låtar är Vi är inte längre där som de har släppt tidigare. Den är smått fantastisk.
Det finns dock låtar som kommer upp i samma höga klass. Förlåtelsen, med sitt synthdiscobeat, är helt klart en.
Så finns det någon mening i att säga förlåt
Finns det någon väg som leder oss hem
Finns det ens ett hem där vägen tar slut
Kan du förlåta?
Jag kan förlåta
Jag har bara alla mina jävla ord
Alla de där stora tomma orden
Finns det någon mening i att vänta på
Förlåtelsen förlåtelsen?
Plattan fortsätter med Skyll inte ifrån dig, Gigi, Falska profeter och Den sista sången.
Gigi sticker ut med ganska tunga gitarrer som stundtals äger hela låten.
Den sista sången ger ett snyggt avsked. Det är en vemodig ballad och den ger en grymt bra avslutning på en lång fantastisk karriär för Kent.
Det kommer bli en kylig natt
Det kommer bli en ensam natt
Men jag skulle inte ändra nåt
Även om jag vetat att det här var
Den sista gången, sista gången vi sågs
Sista sången, sista sången du får
Den sista gången, sista gången vi sågs
Det här är sista sången, sista sången du får
[…] tidigare har släppt sina låtar har vi fått samma typ av musik som vi skulle placera i Kent-facket. Det har varit någon form av […]
[…] Kent lade ned verksamheten 2016 och den där synthrocken som de bjöd på och som gjorde dem unika försvann. Junior Brielle, som är syskonduon Gabriel och David Röhdin, hamnar någonstans i omkring det facket där Kent placerades. Junior Brielle är dock ännu mer synthiga och hamnar i popkategorin. Det är dyster-glad elektronisk pop. […]