Bad Religion låter lika bra 40 år senare ...

Punkrocklegendarerna i Bad Religion fortsätter att skicka ut sina plattor.

Och nästan 40 år efter att de bildades så låter de fortfarande både bra och relevanta.

4/5

Artist:
BAD RELIGION
Albumtitel:
AGE OF UNREASON
År:
2019
Genre:
PUNK
Skivbolag:
EPITAPH

Det amerikanska punkbandet bildades i Los Angeles, Kalifornien, 1980. Genom åren har de gjort sig kända för att göra låtar om svåra ämnen. Det har varit allt från religion till politik och allas lika värde.

Det är väl också därför som Bad Religion alltid har känts relevanta.

How could hell be any worse? (1982)
Into the unknown (1983)
Suffer (1988)
No control (1989)
Against the grain (1990)
Generator (1992)
Recipe for hate (1993)
Stranger than fiction (1994)
The gray race (1996)
No substance (1998)
The new America (2000)
The process of belief (2002)
The empire strikes first (2004)
New maps of hell (2007)
The dissent of man (2010)
True north (2013)
Age of unreason (2019)

Age of unreason blir Bad Religions första platta sedan 2013. Fem-sex år mellan två plattor är kanske inte så jäkla länge för en del band. Fast det är det för Bad Religion som brukar leverera bra plattor på löpande bra.

Chaos from within
My sanity
Do the paranoid style
The approach
Lose your head
End of history
Age of unreason
Candidate
Faces of grief
Old regime
Big black dog
Downfall
Since now
What tomorrow brings
The profane rights of man

Bad Religion tar återigen ställning och de gillar inte vad som händer i världen nu. De tar ställning och har inga som helst med att göra det. Så här säger Brett Gurewitz i ett pressutskick:

The band has always stood for enlightenment values. Today, these values of truth, freedom, equality, tolerance, and science, are in real danger. This record is our response.

Bad Religion ger oss – som alltid – en riktigt bra punkrockplatta. Det är rått, opolerat och tungt, men samtidigt är det melodiöst. Plattan inleds med Chaos from within och det är en väldigt bra introduktion till det här albumet när man får textrader som ”Threat is urgent! Existential! // With patience wearing thin // But the danger’s elemental // It’s chaos from within.”

Det är dock inte den farten i alla låtar utan Bad Religion bjuder även på lite softare låtar. My sanity, som bjuder på ett sjukt skönt gung, tuggar på riktigt skönt i något mellantempo plus.

The approach är nästa ögonbrysnhöjare. Gitarrsoundet är kalasbra och sångaren Greg Graffin bara kör på. Lose your head går i ett mellantempo och det fungerar väldigt bra.

Bad Religion är dock Bad Religion och då vill man ju ha lite fart och det får man i End of history, Age of unreason, Faces of grief, Old regime, Downfall, Since now, What tomorrow brings och The profane rights of man så det går liksom inte att gnälla på det.

Helt klart så levererar Bad Religion återigen en mycket bra platta.

Topp tre? My sanity, Downfall och The approach.

Bad Religion
Greg Graffin (sång)
Brett Gurewitz (gitarr)
Brian Baker (gitarr)
Mike Dimkich (gitarr)
Jay Bentley (bas)
Jamie Miller (trummor)