Det har gått åtta långa år sedan det kom en ny platta från det här punkbandet.
Men nu är Street Dogs äntligen tillbaka.
De är tillbaka med plattan Stand for something or die for nothing.
1997 valde Mike McColgan att lämna Dropkick Murphys. Han ville i stället förverkliga sin livslånga dröm om att bli en brandman. Han höll sig borta från musiken under fem år, men sedan kunde han inte hålla sig längre.
McColgan bildade Street Dogs som så här långt har skickat ut sex fullängdare.
- Savin Hill (2003)
- Back to the world (2005)
- Fading American dream (2006)
- State of Grace (2008)
- Street Dogs (2010)
- Stand for something or die for nothing (2018)
Stand for something or die for nothing blir den första plattan där trummisen Pete Sosa och gitarristerna Matt Pruitt och Lenny Lashley medverkar på.
- Stand for something or die for nothing
- Other ones
- The comeback zone
- Angels calling
- These ain’t the old days
- Working class heroes
- Lest we forget
- The round up
- Mary on Believer street
- Never above you, never below you
- Torn and frayed
Med de här låtarna vill Street Dogs väcka USA. Arbetarklassen behöver samla sig och då spelar det inte någon roll om man är vit, mörk eller blå. Det handlar om att vara fri – och budskapet kommer redan i titelspåret Stand for something or die for nothing som ger plattan en lysande start.
Det är streetpunk/oi! av högsta klass. Det är Street Dogs som protesterar och som är förbannade.
Other ones är en annan höjdare. Även det är en snabb låt, men här får man nästan lite countryvibbar av gitarrsoundet … countrypunk, finns det?
The comeback zone är en låt som inger hopp, om att komma tillbaka på rätt spår och man sitter snabbt och sjunger med i textraden ”this is a turning point” … och gissa vad? Det är en tredje låt där man bara sitter och gungar med i rytmen.
Vilken start på en grym platta! Det är högenergisk och rå punk. Det är Street Dogs!
Punkbandet har också valt att bjuda in en gästartist. På Angels calling finns Boston-hip-hop-artisten Slaine med. För en som inte direkt toklyssnar på hip-hop så blir det en liten ögonbrynshöjare. Street Dogs och Slaine fungerar kalasbra tillsammans!
Med These ain’t the old days lämnar Street Dogs punken tillfälligt. Det blir lite mer alternativ rock. Vi får också lite southern rock med Torn and frayed.
Street Dogs vrider och vänder och hittar på lite allt möjligt och vissa låtar påminner de en del om Social Distortion. I slutändan blir det rätt varje gång och man får inte en tråkig stund. Lyssna bara på Mary on Believer street som är rena monsterlåten!
Fast visst, när man drar i gång Street Dogs så är det ju rå punk som man vill ha. Och det är det man oftast får. Working class heroes, Lest we forget och Never above you, never below you är riktigt feta punklåtar.
Street Dogs
Mike McColgan (sång)
Johnny Rioux (bas)
Pete Sosa (trummor)
Matt Pruitt (gitarr)
Lenny Lashley (gitarr)
