The Stanfields firar tio år som band under 2018.
Vad passar bättre än att släppa en ny platta?
Vi får Limboland.
The Stanfields är en kanadensisk rockgrupp som är baserad i Halifax, Nova Scotia. På deras sajt går att läsa: ”They play what they want, sing what they feel, and leave nothing on the table.”
The Stansfield är ett band som jag upptäckte för första gången med albumet Death & taxes från 2012 – det är en höjdare om ni har missat det.
Sedan har de fortsatt att skicka ut plattor med ojämna mellanrum och nu är det dags igen.
På Limboland får vi elva spår:
- Afraid of the world
- Desperation
- Lantern in the window
- Your flag (Won’t save you anymore)
- Carolina reaper
- Light
- Let it run
- Total black
- There’s a light
- How long is the road
- Blow winds blow
Plattan går i gång med Afraid of the world.
A line was drawn in the sand by a fool with a big stick and tiny hands
He promised a wall, talked about greatness and dared to speak for me
Det är en riktigt bra låt som inleder The Stanfields femte fullängdare. Det är rock med några doser folkrock och fotstampstakter som ger en känsla av celticpunk. Det påminner en del om Chuck Ragan och då höjer i alla fall en annan på ögonbrynen.
Desperation och Lantern in the window går i samma spår. Det gör även den absoluta favoriten på plattan: Your flag (Won’t save you anymore). Det är något med den här rockmusiken med folkrockinfluenser som gör att benen börjar röra på sig.
Men plattan spretar en del. Allt hamnar inte i samma fack och allt håller inte samma höga klass. Carolina reaper är mer country. Det är helt okej, men är inte i närheten av så bra som Light är. Det är en rock ’n’ roll låt som heter duga!
Och i Let it run kommer nästa höjdare …
The Stanfields
Jon Landry (sång, gitarr)
Calen Kinney (violin)
Jason MacIsaac (gitarr)
Dillan Tate (bas)
Mark Murphy (trummor)
