Billy Idol har varit i gång sedan 1970-talet och bjudit på finfin punk/new wave.
Nu är han tillbaka med en ny platta – men det låter kanske inte riktigt som väntat …
4/5
Artist:
BILLY IDOL
Albumtitel:
DREAM INTO IT
År:
2025
Genre:
ROCK
Skivbolag:
BFI RECORDS, DARK HORSE RECORDS, BMG RIGHT MANAGEMENT
Det var under 1970-talet som Billy Idol slog igenom tillsammans med Generation X som släppte tre plattor, men i början av 1980-talet satsade Idol på en solokarriär.
Resten är väl bara mer musikhistoria och det är en fin sådan. Idol har skämt bort oss med grymma punk/new wave-låtar: White wedding, Cradle of love, To be a lover, Hot in the city, Eyes without a face, Rebel yell, Mony mony och Can’t break me down för att nämna något.
När han nu ger oss Dream into it blir det hans nionde fullängdare – hans första på över tio år – men han har även skickat ut ett par EP:s (The roadside och The cage) under senare år.
- Billy Idol (1982)
- Rebel yell (1983)
- Whiplash smile (1986)
- Charmed life (1990)
- Cyberpunk (1993)
- Devil’s playground (2005)
- Happy holidays (2006)
- Kings & queens of the underground (2014)
- Dream into it (2025)
Det blir nio låtar denna gång och Billy Idol har själv beskrivit det som om det är en historia om hans liv.
- Dream into it
- 77
- Too much fun
- John Wayne
- Wildside
- People I love
- Gimme the weight
- I’m your hero
- Still dancing
Om någon nu hade hoppats på en klassisk Billy Idol-platta så blir det inte riktigt så. Visst, det finns självklart låtar som lutar över – och mer än så – mot ett klassisk Billy Idol-material, men det finns också gott om låtar som inte gör det – och det är kul att höra.
Billy Idol inleder mer titelspåret Dream into it – och genast skickas man tillbaka till 1980-talet och vibbarna man får från Simple Minds skakar om hela rummet. Med det sagt, inte så jäkla mycket punk över det hela utan snarare synthig poprock. Fast missförstå mig rätt. Det är kul att höra Billy Idol igen och för mig fungerar det hur bra som helst.
Billy Idol har också slagit ihop sina påsar med några gästartister och en av dem är Avril Lavigne. Om man blir nyfiken? Definitivt! Om det låtar bra? Definitivt! Om det är poppigt? Definitivt! Om det är poppunkigt? Definitivt! Det är en grymt skön poppunklåt med melodier och en refräng att dö för! Hey! Hey! Den låten kommer att spelas sönder och samman i sommar. Jisses så bra det kan bli när Billy Idol minns tillbaka i tiden.
Det blir punkigare, lite stökigare med Too much fun där han minns tillbaka till tiden då han hade börjat slå igenom som artist: ”They said, ’pick your poison’ // So I drank every one // I’ve had that fatal charm ever since I was Young // I’m not leaving until I say I’m done // ’Cause I don’t want to have a little // I wanna have too much fun.”
På John Wayne har Billy Idol med sig Alisson Mosshart (The Kills, The Dead Weather) och då blir det en lite softare låt. Ja, det blir lite mer klassiskt Idol-sound med både synthar och gitarrer – och det där gitarrsolot smakar mumma! Det är en av många höjdpunkter på albumet.
Det tredje samarbetet kommer med låten Wildside. Här har Billy Idol med sig Joan Jett & The Blackhearts. Här hade man kanske förväntat sig en rocker, men det blir snarare poprock. Den sticker ut för den låter inte som Billy Idol, men det är en ganska skön låt med en skön refräng.
People I love är något annat. Jag vet inte, men när någon sjunger ”Why do I keep pissing off people I love?” brister i alla fall jag ut i ett brett flin – även om det givetvis är allvar bakom det. Mer rock än punk från Billy Idol som bjuder på ännu en kalasfin låt.
I’m your hero är det mer mörk softrock med en snygg refräng. En annan låt som sticker ut och som gör att albumet bara blir mer spännande att lyssna på.
Why do I keep pissing off people I love?
It hurts like hell, for heaven’s sake
Every time I mess things up
Another little piece of my heart breaks
The way it is is just the way it always was
I gotta find a way to stop pissing off people I love
Gimme the weight är mer synthar, mer gitarrer, mer new wave, mer punk och mer rock med en poppig känsla. Det är en låt som får en att börja vilja drar i gång de mer klassiska Billy Idol-plattorna. Inte för att detta är dåligt på något sätt – utan för att det härliga soundet skickar en tillbaka till 1980-talet. En grym låt till!
Och Billy Idol avslutar sedan med Still dancing. Det är den perfekta avslutningslåten. Det är klassiskt Billy Idol-material! När han dessutom sjunger ”I’m still dancing” så är han liksom hemma.
Topp tre får bli topp sex! 77, Still dancing, People I love, Too much fun, John Wayne och Gimme the weight.
