Här kommer att av de släppen som man verkligen har längtat efter.
Det är Volbeats God of angel we trust – och då blir det stundtals båltungt.
4/5
Artist:
VOLBEAT
Albumtitel:
GOD OF ANGELS TRUST
År:
2025
Genre:
METAL
Skivbolag:
UNIVERSAL MUSIC
Volbeat har varit i gång i över 20 år – de bildades 2001 i Köpenhamn. Och det är ett gäng som man känner igen på platta efter platta – även om allting givetvis inte låter likadant. Det går dock inte att missa deras DNA.
- The strength / The sound / The songs (2005)
- Rock the rebel / Metal the Devil (2007)
- Guitar gangsters & Cadillac blood (2008)
- Beyond hell / Above heaven (2010)
- Outlaw gentlemen & shady ladies (2013)
- Seal the deal & let’s boogie (2016)
- Rewind, replay, rebound (2019)
- Servant of the mind (2021)
- God of angels trust (2025)
God of angels trust blir de danska hårdrockarnas nionde studioalbum – och det första sedan gitarristen Rob Caggiano lämnade bandet som han var med i under tio år.
- Devils are awake
- By a monster’s hand
- Acid rain
- Demonic depression
- In the barn of the goat giving birth to Satan’s spawn in a dying world of doom
- Time will heal
- Better be fueled than tamed
- At the end of the sirens
- Lonely fields
- Enlighten the disorder (by a monster’s hand part 2)
Volbeat har givetvis skickat ut en del singlar för att värma upp oss inför albumsläppet. Och de där tre singlarna har varit smått suveräna.
By a monster’s hand. Oh, så gott tuggande i början av låten. Tungt och här får man Metallica-vibbar innan det blir ett galet härligt Volbeat-gung. Strålande!
In the barn of the goat giving birth to Satan’s spawn in a dying world of doom. Börjar med en gitarr innan Michael Poulsen börjar sjunga och det blir rockabilly och Elvis Presley-rock ’n’ roll över det hela. Fler instrument kommer in i ljudbilden och ännu fler och plötsligt får låten ett helt nytt ansikte. Det blir tungt och det svänger. Coolt!
Time will heal. Oh, detta är ett Volbeat-soud som jag bara älskar. Ganska soft innan refrängen kickar in. En härlig låt som kommer att göra sig lite extra bra på balkongen i sommaren. Lysande!
Annars kickar albumet i gång med Devils are awake – och det är Metallica-vibbar direkt. Tungt och fett. Sedan blir det Volbeats metal-rockabilly. Det är fan kul som de lyckas vrida till det – och det fullkomligt kokar med energi.
Acid rain sticker ut. Det är knappast för att den är tung. Snarare känns det som somrig radiorock – även om texten är allt annat än glad. Om det fungerar? Absolut. Det är till och med en av favoriterna från albumet. Grymt soft. Grymt skönt.
Am I burning inside?
Cannot leave home tonight
Will I burst out in flames?
Leave a message behind
Will I break down in two?
Share the pieces with you?
Will you try to understand
That my heart is in pain?
Sedan bränner det till – och Volbeat skickar ut Demonic depression. Det är båltungt och snabbt! Det är nästan lite för mycket, men sedan vrider Volbeat till soundet och plötsligt så blir det catchigt – i en liten stund. Sedan smäller det till igen.
Better be fueled than tamed får mig att dra på smilbandet. Det är metal och rockabilly med en punkrockkänsla – och ett sjuhelsikes gung.
At the end of the sirens, Lonely fields och Enlighten the disorder (by a monster’s hand part 2) rundar av plattan och här kan man nämna Lonely fields lite extra. Den hamnar väl i balladfacket eller någonstans där i närheten. Det är dock ett fett trummande och lika feta gitarriff, men samtidigt lite soft och det är väl mest refrängen som gör att det blir en ballad. Hur som helst så är det snyggt gjort.
Volbeat
Michael Poulsen (sång, gitarr)
Kaspar Boye Larsen (bas)
Jon Larsen (trummor)
