För en tid sedan var Hot Water Music tillbaka med en ny platta.
Och Vows är rena smällkaramellen!
5/5
Artist:
HOT WATER MUSIC
Albumtitel:
VOWS
År:
2024
Genre:
PUNK
Skivbolag:
END HITS RECORDS
Det var 1994 som Florida-baserade Hot Water Music bildades. Det blev en lite skakig resa där bandet både har lagts ned och återstartats. Nu har de dock varit i gång sedan 2008.
- Fuel for the hate game (1997)
- Forever and counting (1997)
- No division (1999)
- A flight and a crash (2001)
- Caution (2002)
- The new what next (2004)
- Exister (2012)
- Light it up (2017)
- Feel the void (2022)
- Vows (2024)
Det är några fina plattor i den där diskografin – och Vows tillhör faktiskt bandets aboslut bästa. Ja, det kan till och med vara den bästa platta som Hot Water Music har släppt. Någonsin.
- Menace
- Searching for light
- Burn forever
- After the impossible
- Remnants
- Chewing on broken glass
- Fences
- Side of the road
- Wildfire
- Bury us all
- Touch the sun
- Much love
Denna gång har Hot Water Music, med Chuck Ragan och Chris Wollard i spetsen, bjudit in en del andra artister/band för att göra några av låtarna.
Det finns ett samarbete som sticker ut lite extra och som fick mig att tänka ”Wow!” Det är sistaspåret på Vows, Much love. Här har Hot Water Music tagit hjälp av inga andra än The Interrupters! På förhand låter det som ett guld-projekt. När man har lyssnat så är det mer än så. Det en pärla till låt!
Det är inte riktigt klassiskt Hot Water Music-material. I vanliga fall gör de väl någon form av folkpunk. Det brukar vara punkrock med en jäkla massa folkinfluenser. Det är riktigt härligt. Här blir det dock mer rock – med U2-gitarrer – av det hela. Man hade kanske förväntat sig att få höra Aimee Interrupter hoppa in och ta över sången. Det gör hon inte. Hon hjälper bara till lite i bakgrunden, men man blir inte det minsta besviken för det. Låten fungerar verkligen galet bra och man känner kärleken hela vägen från Gainesville till Karlskrona!
Ett annat samarbete som skapar magi är Hot Warter Music och City And Colour. De gör låten After the impossible. Även här är det inte fullt så mycket folkpunk över det hela utan det blir hearland rock och en mer mäktig låt i ett skiftande tempo. Makalöst bra. Igen.
Burn forever är en tredje låt som inte riktigt låter som väntat. Det är mer alternativ rock än punk. Inte för att det gör något …
Annars kickar HWM i gång det nya albumet med Menace. Detta känner man igen! Det är klassiskt material från det här bandet. Det är punkrock med folkkänsla. Det är argt. Det är fett. Det är meldiöst och en refräng som sparkar i gång vilke trött människa som helst: ”Do we suffer only to recover? // Coming up for air before the cycle takes me in // Suffocating, aspirations fading // Coming up for air until the cycle starts again // Starts again.”
Även Chewing on glass och Searching for light är mer klassiskt Hot Water Music och den som gillar The Gaslight Anthem har något att dra i gång här …
Alltså, det är jävligt kul att höra detta. Ingen låt är den andra lik. HWM varierar sig gång på gång. Remnats är inget undantag. Den där refrängen och den där gitarrslingan … ja, tack. Mer!
Fences bjuder på ett annat samarbete. Det är vännerna i Thrice som kommer in och hjälper till att göra en fantastisk rocklåt! Den låten lär göra succé live!
Ytterligare ett samarbete finns på albumet. Det är på låten Wildfire som Calling Hour finns med och hjälper till. Det blir en tung sak. Tungt, hårdrockstungt, men melodiöst och för jävla bra! Igen!
Man kan ju tro att HWM drar ned på tempot mot slutet av albumet. På den blir den blir det ett fetnej! De fortsätter att trycka på och ser till så att även om Bury us är småsoft så är det en fet refräng och på Touch the sun är bandet i gång på alla cylindrar.
Det var riktigt kul att höra detta album. Visst, Hot Water Music är bra. De är alltid bra, men detta var verkligen något extra – och en utmanare till årets bästa album!
Topp tre? Much love, Menace och After the impossible.
Hot Water Music
Chuck Ragan (sång, gitarr)
Chris Wollard (sång, gitarr)
Chris Cresswell (sång, gitarr)
Jason Black (bas)
George Rebelo (trummor)
