Suede släpper en kanonplatta i Autofiction

En gång i tiden tillhörde Suede de mest spännande banden i världen.

De blev dock mindre intressanta … men Suede har hittat tillbaka till det som gjorde dem så oerhört bra.

Och Autofiction en lysande platta!

5/5

Artist:
SUEDE
Albumtitel:
AUTOFICTION
År:
2022
Genre:
ROCK, INDIE, BRITPOP
Skivbolag:
BMG RIGHTS MANAGEMENT

Suede (Brett Anderson, Mat Osman, Simon Gilbert, Richard Oakes och Neil Codling) är ett brittiskt rockband som bildades i London 1989 – och de kallas även ibland för The London Suede.

Tre år senare kallades de för det bästa nya bandet i England och det blev dundersuccé under några år då de släppte några makalöst fina album. Då räknades de också in som ett av ”the big four” inom britpopen. De gjorde det tillsammans med Oasis, Blur och Pulp.

• Suede (1993)
• Dog man star (1994)
• Coming up (1996)
• Head music (1999)
• A new morning (2002)
• Bloodsports (2013)
• Night thoughts (2016)
• The blue hour (2018)
• Autofiction (2022)

Men när de släppte A new morning 2002 så blev det inte alls som det var tänkt och intresset för bandet hade minskat och plattan sålde dåligt.

Bandet lades snart på is, men 2010 var de tillbaka och gjorde en del reunion-konserter och sedan dess har de varit aktiva. Albumen som vi har fått sedan dess har dock varit bra och det har känts som om Suede sedan återkomsten har blivit bättre och bättre.

Nu är de aktuella med Autofiction och då undrar man ju givetvis om det kan fortsätta? Kan de hitta på något och göra det ytterligare lite vassare? Och ja! Jävlar! Det kan Suede för detta är en kalasfin platta!

1. She still leads me on
2. Personality disorder
3. 15 again
4. The only way I can love you
5. That boy on the stage
6. Drive myself home
7. Black ice
8. Shadow self
9. It’s always the quiet ones
10. What am I without you?
11. Turn off your brain and yell

Suede går tillbaka till rötterna. De lämnar det lite mer atmosfäriska soundet som de stundtals hade på The blue hour.

Här blir det lite stökigare indierock/britpop och det är mer punkkänsla i låtarna. Det är glamour över soundet, men samtidigt är det skitigt och lite rått över allting. Ja, det är lite som som man vill att Suede ska vara. Det är ganska enkelt att dra paralleller med Manic Street Preachers från förr – och då är det bra. Ja, det är skitbra!

Albumet inleds med She still leads on och där är man såld. Gitarrerna kickar i gång lite försiktigt innan låten går i gång lite mer med Brett Andersons sång. Sedan blir det mer och mer och mer innan allting brister ut en härlig refräng.

Det blir rockigare och punkigare med Personality disorder och här får man en del Against Me!-vibbar. Shadow self är en låt som skickar ut The Cure-vibbar.

Och det är så hela vägen. Det är lite rockigare och lite punkigare. Det är mer av old school-Suede – och det låter strålande. Vi får givetvis även två klassiska Suede-ballader i What am I without you och Drive myself home.

Suede har slagit till och gjort ett av årets bästa album!

Topp tre? She still leads me on, The only way I can love you och 15 again … och It’s always the quiet ones.