Counting Crows har några magiska album bakom sig.
Nu är de tillbaka.
Det ger oss fyraspårs-EP:n Butter miracle suite on.
4/5
Artist:
COUNTING CROWS
Albumtitel:
BUTTER MIRACLE SUITE ONE (EP)
År:
2021
Genre:
ALTERNATIVE, FOLK, ROCK
Skivbolag:
BMG RIGHTS RESERVMENT
Säg Mr. Jones och förmodligen alla som är över 35 år vet vilken låt det är. Det finns ju en anledning till att låten, som släpptes som singeln 1993, närmar sig en halv miljard spelningar på Spotify …
Nu är Counting Crows – med sångaren Adam Duritz i spetsen – mycket mer än en låt och hela debutplattan August and everything after är fantastisk.
De har också en fin diskografi.
- August and everything after (1993)
- Recovering the satellites (1996)
- This desert life (1999)
- Hard candy (2002)
- Saturday nights & Sunday mornings (2008)
- Underwater sunshine (or what we did on our summer vacation) (2012)
- Somewhere under wonderland (2014)
Det amerikanska rockbandet, som kommer från Berkeley, Kalifornien, kan dock vara ojämnt. Allt de gör blir inte alltid strålande och de har ännu inte lyckats göra en platta som är lika makalös som debuten – fast det kanske man kan förstå med tanke på hur bra den är …
Nu – sju år efter deras senaste fullängdare – ger Counting Crows oss en EP med fyra låtar:
- Tall grass
- Elevator boots
- Angel of 14th street
- Bobby and the Rat-kings
Det där med att Countring Crows, som har varit Golden Globe-, Grammy- och Oscar-nominerat, kan vara ojämnt har väl egentligen funnits med på varenda album som har släppts efter 1993, men när de nu ger oss Butter miracle suite one finns ingenting av det.
Counting Crows ger oss fyra kanonlåtar och de låter lika bra som de gjorde på debutplattan – även om det inte finns någon ny Mr. Jones här. Vi får deras speciella rock. Det är någon alternativ rock med folkrock/rootsrock-känsla. Det är soft, skönt och en jävla känsla i det här.
EP:n inleds med den känslosamma The tall grass.
Jag har tillbringat mycket tid på min väns gård i England de senaste åren, ibland med min flickvän eller mina vänner och ibland bara på egen hand. Ensamheten den sommaren var bra för mig och så småningom bestämde jag mig för att börja skriva. Det var bara jag, två hundar, tio-tolv hästar och några får på detta enorma ställe. Flera dagar kunde gå utan att jag såg någon alls. Det blev extra konstigt när min flickvän kom på besök och sedan gick igen. Det kändes extra jobbigt att vara helt ensam igen efter det. Jag pratar om den upplevelsen i The tall grass. Jag gick ungefär en mil varje dag, korsade ensam över alla kullar och åkrar där ute och genom en massa högt gräs.
Adam Duritz i pressutskicket inför EP-släppet
Sedan drar Elevator boots i gång – och det låter hur bra som helst!
Det är verkligen en klasslåt och det är samma stil som det är på August and everything after – och Elevator boots är så bra att det hade platsat på den klassiska plattan …
Det är en låt, där de berättar om Bobby, som börjar lite lugnt och soft, men som sedan tar fart bara för att lugna ned sig igen. Detta är verkligen Counting Crows när de är som bäst.
Det blir ytterligare två låtar: Angel of 14th street – blås! – och Bobby and the Rat-kings som båda håller hög klass.
Den sistnämnda borde till och med bli en Counting Crows-klassiker … och här får man faktiskt en del Rick Springfield-vibbar!
Countring Crows
Adam Duritz (sång)
David Bryson (gitarr)
David Immerglück (gitarr)
Dan Vickrey (gitarr)
Millard Powers (bas)
Charlie Gillingham (keyboards)
Jim Bogios (trummor)
