James Dean Bradfield har gjort en del magiska album med Manic Street Preachers.
För någon vecka sedan släppte han en soloplatta: Even in exile.
3/5
Artist:
JAMES DEAN BRADFIELD
Albumtitel:
EVEN IN EXILE
År:
2020
Genre:
ROCK, ALTERNATIVE
Skivbolag:
DELWARE LTD.
När man nämner James Dean Bradfield så går det liksom inte att inte komma in på Manic Street Preacehers. Det bandet har ju bland annat gjort de klassiska plattorna Generation terrorists (1992), The holy bible (1994), Everything must go (1996) och This is my truth tell me yours (1998).
En sak med MSP är dock att de kan vara ojämna. Allt blir inte lika bra varje gång och det är samma visa med James Dean Bradfield som soloartist. Ibland blir det bra, ibland mindre bra och ibland grymt bra. Det är därför man sitter där och lyssnar varje gång han släpper något. Det är ju ända Bradfield och det han kan göra i sina bästa stunder är makalöst – och med den nya soloplattan är han stundtals i absolut högform.
- Recuerda
- The boy from the plantaion
- There’ll come a war
- Seeking the room with the three windows
- Thirty thousand milk bottles
- Under the mimosa tree
- From the hands of Violeta
- Without knowing the end (Joan’s song)
- La Partida
- The last song
- Santia
When you’d cry I’d wrap you in a blanket
James Dean Bradfield
And sing you my songs
All I knew to right the wrongs
As we held onto love
Even in exlie är ett konceptalbum där texterna, som Patrick Jones som är bror till Nicy Wire (som är basist i Manic Street Preachers) i grunden ligger bakom, är löst baserade på den chilenska poeten, musikern och den politiska aktivisten Victor Jaras liv. Jara arresterades, torterades och mördades efter en militärkupp i Chile under 1970-talet.
Det Bradfield gör med detta är imponerande. Han gör det till sina egna låtar som dessutom har en Manic Street Preachers-stämpel på sig. Då blir det någon melankolisk och romantisk alternativ rock med mycket gitarrer.
Ja, stundtals är det det bästa som man har hört från Bradfield på många år. Det är dock lite ojämnt. Grymma låtar varvas med mindre bra – och när det dessutom kommer en del instrumentala saker så sjunker betyget. Likväl så är det en platta som är värd att ge en chans.
Topp tre? Without knowing the end (Joan’s song), The boy from the plantaion och Thirty thousand milk bottles.
