På Bear’s Dens debutalbum handlade det om folkrock och de gjorde det väldigt bra.
Sedan dess har de dock utvecklat sitt sound och när vi nu får deras fjärde platta är det indierock det handlar om.
Det är ruskigt bra indierock!
4/5
Artist:
BEAR’S DEN
Album:
SO THAT YOU MIGHT HEAR ME
År:
2019
Genre:
INDIE
Skivbolag:
THATSWAHTMYGRAND-MOTHERUSEDTOSAY LLP,
ROUNDER RECORDS
Bear’s Den, som bildades i London 2012, har några magiska låtar under bältet. Inte minst är det Agape och Dew on the vine som har spelats flitigt här hemma.
- Islands (2014)
- Red earth & pouring rain (2016)
- So that you might hear me (2019)
På den första plattan gjordes det jämförelser med Mumford & Sons. Fem år senare kan man glömma bort det helt och hållet. Andrew Davie (sång, gitarr) och Kevin Jones (sång, trummor, bas, gitarr), som är de kvarvarande bandmedlemmarna, har valt bort banjos och gitarren med folkrocksoundet.
Nu blir det ett lite mer elektroniskt sound. Det blir mer indierock över det hela. Det är absolut inget fel i det snarare tvärtom. Det här lite softa, mörka soundet blir man väldigt nyfiken på.
- Hiding bottles
- Fossils
- Fuel on the fire
- Breaker/Keeper
- Not every river
- Laurel wreath
- Crow
- Conversations with ghosts
- Evangeline
- Blankets of sorrow
Det är en lugn platta och knappast något som man drar i gång innan en pubrunda en fredagskväll. Däremot när mörkret börjar lägga sig och man sätter sig ute på balkongen … wow! Vilken känsla det är i det som Bear’s Den gör alltså.
Dra bara i gång en låt som Laurel wreath. Gåshud!
Got your call, I needed it more than I could let on to you
I could let on to anyone
Could hear it in the corners of all of my words
In the silence, you heard all that’s unspoken
Här finns också en del mer akustiska låtar. Lyssna bara på Crow. Man känner sig så ensam att det nästa kommer en tår. Vilken känsla Bear’s Den gör det med!
