Under 2018 släppte han EP:s Oss är allt.
Nu är Hurula tillbaka med en ny fullängdare – och man kan lugnt påstå att plattan Klass är klass …
Hurula (Robert Hurula Pettersson) har tidigare funnits med i punkbanden Masshysteri och The Vicious. Han har även funnits med i Invasionen för att nämna ytterligare något band.
2014 solodebuterade han dock med albumet Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för. Den plattan följde han sedan upp med Vapen till dom hopplösa (2016). Under 2018 fick vi också EP:n Oss är allt och för den prisades han som årets rock på Grammisgalan för några veckor sedan.
- Järnvägsbron
- Inte min son
- Livstid
- Bara i Bandhagen ibland
- Självmedicinering
- Jag vet
- Husen här ute
- Så tystnar allt
- Innan ljuset
Hurula har dock redan skickat ut singlarna Järnvägsbron, Inte min son och Självmedicinering. Det är ganska lätt att förstå varför det blev just de låtarna som vi fick först. Det är tre klasslåtar som ger en fingervisning hur hela plattan låter. Det är rock som skickar ut en del punkvibbar och att han har jämförts med Thåström känns ju inte helt galet.
Det är dock knappast låtar som man tar till sig direkt, men ger man det lite tid så blir det ruggigt bra. Det är nästan ångestladdat när Hurula berättar om sin uppväxt. Det är rakt, mörkt och naket och det är ganska långt ifrån den lite stökigare plattan Vapen till dom hopplösa.
Omslaget berättar att han inte har haft den enklaste uppväxten. Det är ett förbrytarfoto på en 18-årig Robert Hurula Pettersson som hade åkt fast för ett inbrott i en pizzeria. Efter det följde tio mörka år för Hurula – och textmässigt är det mörkt. Hurulas texter handlar bland annat om om ett otryggt hem.
Alltid nån som skriker i mitt hus, springer tillbaka till mitt rum
Tänder eld på min madrass
Jag lovar ingenting är dött som kommer ur din mun
Det känns som att vi alltid gått i samma klassDet där är inte mitt barn
Var kom han ifrån?
Hur ska jag veta var?
Det där är inte min son
Det där är inte mitt barn
Var kom han ifrån?
Hur ska jag veta var?
Det där är inte min son
Inte mitt barn
Det är också texter om självmordsbron, psykisk ohälsa, ett instängt lägenhetsliv, om nätterna i Bandhagen, men det finns också en kärlekshyllning.
Då blir det en urstark platta där det är de lugnare låtarna som får ta mest plats, men Hurula har även plats för en del i ett snabbare tempo och då lyfter albumet ytterligare.
Topp tre? Inte min son, Bara i Bandhagen ibland och Självmedicinering.