Varför inte dra i gång helt ny och klassisk hårdrock?
Det är några gamla bandmedlemmar i band som Dio, MSG, AC/DC och Whitesnake som skickar ut sin debutplatta under namnet Dream Child.
Gillar du klassisk hårdrock? Hårdrock från 1980-talet och band som Dio, Rainbow, Judas Priest, Iron Maiden, Last In Line och/eller Resurrection Kings så har du en spännande platta här.
Bakom albumet Until death do we meet again ligger ett helt nytt band. Och det är meriterade herrar som finns i Dream Child.
- Craig Goldy (gitarr) har funnits/finns med i Dio och Giuffria.
- Wayne Findlay (gitarr, keyboard) har funnits med i MSG.
- Simon Wright (trummor) har funnits/finns med i AC/DC, Dio, Operation: Mindcrime.
- Rudy Sarzo (bas) har funnits/finns med i Quiet Riot, Ozzy, Whitesnake, Dio.
- Diego Valdez (sång) som finns med i Helker).
Så här säger Craig Goldy i ett pressutskick:
During the very first public memorial for our most beloved Ronnie James Dio, I had mentioned that whenever I do start writing original material again that I would utilize everything that I had learned from working side by side with the Master for so many years in such a way that I would hope to make him proud … and here it is!
Goldy ville göra en platta i den andan – och det lyckas Dream Child med.
Det finns alltså en hel del kopplingar till Dio och det är kanske det man hör först. Det var i alla fall det jag tänkte så fort jag hörde plattan för första gången.
Så här ser låtlistan ut:
- Under the wire
- You can’t take me down
- Games of shadows
- It is what it is
- Playin’ with fire
- Light of the dark
- Midnight song
- Until death do we meet again
- Washed upon the shore
- In a world so cold
- Weird world
- One step beyond the grave
Det är lite mer än hårdrock. När de flesta låtarna är mellan sex och åtta minuter långa så blir det nästan någon progressiv känsla över den del av dem.
Även om man får vibbar från svunna tider så känns inte detta som ”same old, same old.” Det känns fräscht och nytt. Dream Child ser bara till att vi får tillbaka den klassiska hårdrocken i en halvny tappning.
Det är halvtungt, men samtidigt är det melodiöst och lättlyssnat. Man kan gissa att producenten Alessandro Del Vecchio (som har stått för den delen tillsammans med Craig Goldy) har haft del i det.
Bästa spåren? Tja, alla är bra, men kanske att Under the wire, You can’t take me down och Midnight song sticker ut en del.
Until death do we meet again släpptes genom Frontiers Music s.r.l. den 14 september.
