Ghost är tillbaka med en ny platta.
Prequelle blir den första plattan då man med säkerhet vet om att Tobias Forge är bandets frontman …
Det där med att Forge skulle vara Ghosts ledarfigur hade det spekulerats i en längre tid och det visade sig stämma.
Det svenska heavy metal/popmetal-projektet har drygt tio år på nacken och deras diskografi ser ut så här:
- Opus Eponymous (2010)
- Infestissumam (2013)
- Meliora (2015)
- Prequelle (2018)
På den nya plattan är det annars ett nytt Ghost. Forge stämdes av de tidigare bandmedlemmarna under 2017 och de lämnade bandet.
En annan har väl inte alltid varit den största supportern av Ghosts musik, men ibland får de verkligen till det på bästa sätt och med EP:n Popestar (2016) i färskt minne så vågade man hoppas på att de skulle smälla till med något alldeles extra.
Det gör de inte – även om det finns en superlåt här.
- Ashes
- Rats
- Faith
- See the light
- Miasma
- Dance macabre
- Pro memoria
- Witch image
- Helvetesfonster
- Life eternal
På Prequell får vi tre spår som går bort direkt: Ashes, Miasma och Helvetesfönster. Alla tre är några instrumentala grejer och det blir nja på dem. Det saknas något. En text till exempel …
Men övriga låtar är helt okej och Ghost ger oss någon mäktig och glittrande arenapopmetal.
Det finns dock en låt som sticker ut. Det finns en låt som är värd mer än fem plus … det är Dance macabre. Det är sjukt vilket underbart gott gung Ghost kan bjuda på. Det är en låt som man sitter och sjunger med till redan efter första lyssningen. Tänk om vi fått en handfull med sådana låtar på albumet …
Fast det är väl klart att vi får mer än en bra låt. Rats är en skön rocklåt som skickar ut old school rock-vibbar samtidigt som det känns teatraliskt och tungt. Det är någon 1970-talsinspirerad discometal.
Faith är en annan riktigt vass låt precis som See the light, Life eternal och Witch image … Då slår det mig. Hade Ghost valt att göra en EP på sex låtar så där så hade betyget blivit betydligt högre.
