Större svängar gör The Night Flight Orchestra ännu bättre

The Night Flight Orchestra släppte ett av årets bästa album 2017.

Nu är de tillbaka med den nya plattan Sometimes the world ain’t enough – och då tar de ut svängarna lite till.

The Night Flight Orchestra har hängt med i drygt tio år nu. De har hunnit med att skicka ut fyra fullängdare.

• Internal affairs (2012)
• Skyline whispers (2015)
• Amber galactic (2017)
• Sometimes the world ain’t enough (2018)

The Night Flight Orchestra brukar marknadsföras som ett projekt med medlemmar från Soilwork och Arch Enemy och visst, så är det. Fast det här är något helt annat. Det här är väldigt långt ifrån den metalmusiken som de gängen skickar ut. Med The Night Flight Orchestra får vi någon glittrande progressiv rock som det doftar 1970- och 1980-tal över.

Originalidén med The Night Flight Orchestra var att göra ett soundtrack för deras egen resa. Något man kan lyssna på när man är trött på Detroit Rock City, Goodbye girl och Born to run.

På Sometimes the world ain’t enough får vi 13 låtar.

1. This time
2. Turn to Miami
3. Paralyzed
4. Sometimes the world ain’t enough
5. Moments of thunder
6. Speedwagon
7. Lovers in the rain
8. Can’t be that bad
9. Pretty thing closing in
10. Barcelona
11. Winged and serpentine
12. The last of the independent romantics
13. Marjorie

Det är klass från början till slut och det känns som om det här är en fortsättning på succéalbumet Amber galactic.

Så här sa gitarristen och låtskrivaren David Andersson i en intervju på Rockfarbror inför albumsläppet:

Rent musikaliskt så har vi förhoppningsvis tagit ut svängarna och fällt ut vingarna ytterligare några snäpp, det är mer Miami Vice, mer Joy Division, mer KISS, mer James Bond och mer Mahavishnu Orchestra.

Det är precis så det känns. Det är lite mer av allt. Det är lite större svängar. Det är ett ruskigt bra Miami Vice-avsnitt med lika snygga vita dojjor som mintgröna midjekorta kavajer.

Det liksom glittrar runt varenda låt – och att de har influenser från artister och band som KISS, Alice Cooper, The Temptations, Boston, Journey, Deep Purple och Fleetwood Mac går inte att ta miste på.

Det är catchiga och lättlyssnade låtar. Det är också låtar som bara blir bättre ju mer man lyssnar på dem – och det vill man verkligen göra. Allt från Sharlee D’ Angelo baslirande till keyboardgurun Richard Larssons lirande gör att man inte vill missa en sekund av det här.

Bästa spåret? Sometimes the world ain’t enough! Herre jösses, vilket gung de får till här! Det går liksom inte att sluta lyssna på den här retrorocken. Moments of thunder är en annan favorit precis som Lovers in the rain. Fast det här är nästan löjligt bra hela vägen. Inte ens om man är på dåligt humör så går det att hitta något som inte är bra här.

The Night Flight Orchestra

Björn Strid (sång)

Sharlee D’ Angelo (bas)

David Andersson (gitarr)

Richard Larsson (keyboards)

Jonas Källsbäck (trummor)

Sebastian Forslund (gitarr)

Sometimes the world ain’t enough släpps på fredag, den 29 juni.