2016: Graveyard går i graven.
2017: Graveyard återuppstår.
2018: Graveyard släpper en ny kanonskiva i Peace.
Den kan svänga snabbt i rockvärlden, tack och lov. Se bara på det svenska vintagerockbandet Graveyard. I september 2016 kom ett oväntat besked att meningsskiljaktigheter och sinande energi gjorde att de kastade in handduken när de stod på toppen av sin karriär.
Inte ens ett halvår senare kom ett nytt besked: Graveyard var tillbaka.
- Graveyard (2007)
- Hisingen blues (2011)
- Lights out (2012)
- Innocence & decadence (2015)
- Peace (2018)
På Peace får vi tio låtar och det är ett Graveyard, som bildades 2006 av Joakim Nilsson, Rikard Edlund (ej kvar i bandet), Axel Sjöberg (ej kvar i bandet) och Truls Mörck, som man känner igen. Det är den där tunga vintagerocken som de fortsätter att leverera.
- It ain’t over yet
- Cold love
- See the Day
- Please don’t
- Del maniac
- The fox
- Walk on
- Bird of paradise
- A sign of peace
- Low (I wouldn’t mind)
Det här är starka rocklåtar. Det är enkelt och rent. Det är passionerat och det är varierat. Förstaspåret It ain’t over yet är ganska tung och snabb, Cold love är lite mer bluesaktig och See this day är en soft och skön ballad. Då är man bara tre låtar in på albumet …
Det är dock när de öser på lite mer som Graveyard låter som bäst och då är låtar som It ain’t over yet, A sign of peace och Please don’t självklara favoriter.
En annan superlåt är Walk on. Det är tungt och bra. Det är helt enkelt en ruskigt bra låt som bara vill riva sig ut ur högtalarna …
[…] Graveyard – Walk on […]