Det tog 35 långa år.
Nu är dock det nordirländska rockbandet No Hot Ashes debutalbum här.
No Hot Ashes bildades 1983 och hade sina influenser från band som UFO, Ozzy Osbourne, Whitesnake, Journey, Foreigner, Thin Lizzy och andra klassiska rock- och AOR-band.
De släppte sin debutsingel, She drives me crazy, 1986 och de fick vara öppningsakt åt Mama’s Boys och Magnum bland andra.
De skrev ett skivkontrakt med GWR Records och de spelade in sin första platta, men då hopade sig problemen och till slut kastade No Hot Ashes in handduken och bandet lades ned 1990. Någon platta släpptes aldrig och de var färdiga med bandet. Det skulle inte bli något mer, men i september 2013 återbildades No Hot Ashes för att göra ett tributegig. Då tog det plötsligt fart igen.
No Hot Ashes var tillbaka och året efter var de support till Aerosmith, Foreigner, UFO och Scorpions. No Hot Ashes var också på turné i UK med FM och Romeos Daughter.
Nu släpper de äntligen sin första platta. Vi får det självbetitlade albumet No Hot Ashes.
- Come alive
- Good to look back
- Satisfied
- Boulders
- I’m back
- Glow
- Over again
- Jonny Redhead
- Souls
- Running red lights
Det är klassisk melodiös hårdrock där vi får allt det som hör till genren – gitarriff, keyboardssliongor, somriga refränger som man gärna sjunger med i och ett härligt skönt gung.
Vi får allt det där redan på förstaspåret Come alive. Det är en låt som i alla fall en aning påminner om Gun som de lät förr i tiden.
Hela plattan är blixterskön och man sitter och diggar med i varenda låt. Det finns dock en låt som har det där lilla extra. Det är Good to look back.
Vi får också den fantastiska balladen Boulders.
Tyvärr är det ett litet mörker över plattan. En av grundarna, basisten Paul Boyd, gick bort i cancer i januari 2017. Han var dock med och spelade in låtar till albumet som respektfullt är dedikerat till honom.
No Hot Ashes
Paul Boyd (bas)
Tommy Dickson (keyboards)
Niall Diver (gitarr)
Davey Irvine (gitarr)
Eamon Nancarrow (sång)
Steve Strange (trummor)
