Stereophonics firar med en ny platta

20 år efter debutplattan får vi Stereophonics tionde platta, Scream above the sounds.

Det skivsläppet blir onekligen ett väldigt bra jubiluem …

Det walesiska alternativa rockbandet bildades 1992 i Cwmaman som ligger i Cynon Valley. De beskrevs snabbt som ett band som levererade klassisk brittisk rockmusik med en whiskeyröst. Där har de varit sedan starten och där är de nu också – precis som man vill ha det.

Stereophonics diskografi ser ut så här:

• Word gets around (1997)
• Performance and cocktails (1999)
• Just enough education to perform (2001)
• You gotta go there to come back (2003)
• Language. Sex. Violence. Other? (2005)
• Pull the pin (2007)
• Keep calm and carry on (2009)
• Graffiti on the train (2013)
• Keep the village alive (2015)
• Scream above the sounds (2017)

En annan har knappt hunnit sluta lyssna klart på den finfina plattan Keep the village alive, som släpptes för två år sedan, innan Stereophonics skickar ut en ny platta!

Det var sångaren Kelly Jones, som under turnén förra sommaren, som sa att han ville få ut en ny platta innan sommaren 2018 för att fira 20-årsjubileumet av Word gets around. Jones ville hellre skicka ut nya låtar än att göra ett samlingsalbum. Tack för det, säger en annan.

1. Caught by the wind
2. Taken a tumble
3. What’s all the fuss about?
4. Geronimo
5. All in one night
6. Chances are
7. Before anyone knew our name
8. Would you believe?
9. Cryin’ in your beer
10. Boy on a bike
11. Elevators

Här är en alternativ rockplatta som har det mesta. Det är soft och känslosamt, det är låtar med lite fart i och hela tiden får vi den där whiskeyrösten som gör Stereophonics till Stereophonics. Det är så jäkla skönt.

Tidigare har de kunnat vara aningen ojämna på sina plattor där de har varvat kanonlåtar med njae-vad-gör-de-nu-låtar.

Det där är borttvättat sedan en tid tillbaka samtidigt som topparna finns kvar. Dra bara i gång Caught by the wind som är så sjukt bra!

Det blir lite extra känslosamt med pianoballaden Before anyone knew our name som inspirerades av deras bortgångne vän, och den förre Stereophonics-medlemmen, Stuart Cable.

I miss you, man

Before anyone knew our name

We had the fire, had desire

But what went wrong then?

It seemed so big in the eye of our storm

We couldn’t have been further away from unknown

Who did we become? Amen, we were meant to be

Was that really your destiny?

Was that really your dream?

I don’t really feel anyone else came close to how we see

Det här är helt klart ett bra album och det känns lite som om det finns något för alla som gillar Stereophonics på sitt sätt. Det känns som om de plockar olika sound från alla deras olika plattor och samlar ihop det på en platta.