Herre jösses så många bra låtar, Susto!

Susto släppte plattan & I’m fine today hemma i USA under början av 2017.

Där gick det så bra för bandet och plattan att den nu även skeppas ut i Europa.

& I’m fine today är Sustos andra platta och mottagandet för plattan var strålande. De har turnerat och spelat under fler stora tv-shower, men riktigt så hett var det inte för några år sedan.

Då behövde Justin Osborne komma bort från musiken.

Det var kanske inte så konstigt med tanka på att han hade skrivit och spelat in musik sedan han var 15 år. Drygt tio år senare kände han att han stod och stampade på samma plats så han lade ned sina musikprojekt och flyttade till Kuba.

Men trots att hans plan vara att göra något annat än musik där så snubblade han snart tillbaka på det spåret.

2014 släppte Susto sitt debutalbum och nu är det alltså uppföljaren här.

1. Far out feeling
2. Hard drugs
3. Waves
4. Gay in the south
5. Diamond’s icaro
6. Mountain top
7. Mystery man
8. Cosmic cowboy
9. Havana vieja
10. Wasted mind
11. Jah Werx

Här kryllar det av lysande låtar. Det är indierock med en del folkrock-, americana- och alternativ country-känsla. Det är lite soft med ett gott gung och texter som man blir minst sagt nyfiken på.

Hard drugs är en av låtarna som sticker ut.

I had a dream that we were doing hard drugs in a street alley

You were lying dead next to me

You said you had a vision of Vietnam

You saw me jump on a grenade and watched my limbs fall off

But I was in heaven then

 

I don’t care who’s asking, you can tell them the truth

I’ve had a long time struggle with substance abuse but I feel fine

And if you really think he loves and you want to go away

Well, I want the best and I’m not here to make you stay

I’m just glad that I found you

And sorry that I couldn’t keep you around

Men herre jösses så många bra låtar det finns på & I’m fine today. Man behöver inte direkt vara en raketforskare för att förstå varför det här gänget (Justin Osborne, Corey Campbell, Marshall Hudson, Jenna Desmond och Dries Vandenberg) har lyckats så bra på hemmaplan.

Men det är inte soft hela vägen. Stundtals blir det lite stökig rock. Det blir mycket gitarrer och ett maffigt sound som nästan går åt The Stone Roses-hållet. Samtidigt är melodierna där och man kan knappt lyssna på en låt utan att börja om för att lyssna lite extra noga så man inte missade något vid den första spelningen.

Om man ska jämföra med något annat band … då borde det här vara en platta för alla som gillar Bear’s Den.