Crazy Lixx firar 15 år som band.
Vad passar då bättre än att släppa ett nytt album? Vi får en ruskigt bra melodiös hårdrocksplatta i Ruff justice.
Ruff justice blir också den första plattan men en ny line up där gitarristerna Chrisse Olsson och Jens Lundgren finns med.
Så här säger sångaren Danny Rexon om det i ett pressmeddelande:
Det ger en speciell känsla till albumet som jag tror att vi har saknat sedan vi gjorde New religion (2010). Återigen drar hela bandet åt samma håll och slutresultatet, tror jag, kommer att bli väldigt väl emottaget av dem som höll New religion högt. Om man skulle jämföra Ruff justice med något av våra tidigare album så måste det bli det.
Den tio låtar långa plattan skickar oss nästan tillbaka till 1980-talet. Det är ungefär den sleazerocken, den glamrocken som vi får här.
Och vem gillar inte det?
Det är stora refränger, feta riff, imponerande solon och en snygg produktion av Danny Rexon och Chris Laney. Plattan har allt som man vill att en bra melodiös hårdrocksplatta ska ha.
- Wild child
- XIII
- Walk the wire
- Shot with a needle of love
- Killer
- Hunter of the heart
- Snakes in paradise
- If it’s love
- Kiss of Judas
- Live before I die
Det här är utan tvekan en killers, no fillers-platta. Dra bara i gång förstaspåret Wild child så har du direkt koll på vad det är som Malmöbandet kommer att bjuda på.
Att de sedan smäller till med XIII gör inte saken sämre …
Som sagt. Det här är en killers, no fillers-platta. Då passar det rätt bra att Crazy Lixx har med låten Killer också. Snakes in paradise är lite softare, det är lite mer sommarrock som låter sjukt bra. Speciellt om man drar upp volymen några extra steg …
Gillar du melodiös hårdrock så är det här en platta som du inte vill missa. Jag säger bara Walk the wire … Vill du att det ska vara lite tyngre, lite mer ös. Ta då Hunter of the heart.
Crazy Lixx
Danny Rexon (sång)
Joél Cirera (trummor)
Jens Sjöholm (bas)
Chrisse Olsson (gitarr)
Jens Lundgren (gitarr)
Plattan släpps den 21 april.
[…] Crazy Lixx smäller återigen till med en kanonplatta. Det här gänget blir liksom aldrig tråkigt. Det är melodiöst som tusan, men samtidigt är det bra fart och det är stundtals småtungt. […]