Travis utmålas ofta som ett tråkigt band.
Det är fel.
Med Travis vet du att du alltid får något bra.
Skottarna bjuder på lugna, sköna melodier och softa gitarrer. Ofta är det sjunga med-vänliga låtar. Så har det varit sedan första plattan Good feeling som släpptes 1997.
Så är det även 19 år senare när Travis har släppt sitt åttonde studioalbum: Everything at once. Och visst går Fran Healys, Dougie Paynes, Andy Dunlops och Neil Primroses alternativa rock/indierock/soft rock hem.
Everything att once får en smått magisk start med What will come. Det är en av de bästa låtarna Travis har gjort. Någonsin. Vilket gung!
All the things you haven’t seen
Everything that last between
Pages you’ve yet to turn
Lessons you’ll never learn
All the things you shoud have say
Will forever be in your hear
Just waiting for a reason
Waiting for the real thing
But I got time and you’ve got time
Remember when stars and I
And everything we did we did together
But I don’t mind if you don’t mind
And even if it all falls dawn
It’s just another chance to make it better
I’m ready
I’m waiting
I’m waiting for what will come
Det blir inte lätt att göra det bättre än så …
Men Travis ger det en försök och skickar ut singeln Magnificent time. En riktigt skön låt.
I was somewhere in the city and my heart went boom
I packed all my troubles in a different room
And I thought of all the could have beens, the roads we never took
And how the story ends and I understood
I really really really understood
But that’s the part we never tried to stop
We never tried
No regret, don’t you forget
This magnificent time
Seize the day, don’t throw away
This magnificent time
Radio song måste man ju bara ge en chans när den inleds med textraderna:
Låtarna Paralysed och Animals är okej. De förstör inget, men tillför heller inte speciellt mycket. De gör varken till eller från.
Det gör däremot titelspåret Everything at once, men den sticker inte ut för att den är fantastisk. Den gör det för att den är lite annorlunda.
3 miles high är bättre, men delar av plattans andra halva är inte lika bra som den första. Det är bra. Det är Travis-bra liksom.
Men avslutningen på plattan är väldigt bra. På Idlewind har Travis tagit hjälp av Josephine Oniyama och det blir en riktigt bra låt. Här lyfter plattan igen.
Strangers on a train är en jäkligt bra ballad.
You’re not listening
And all my words are lost and found
We both want something new
I’ll take the sky, you keep the ground
Close your restless eyes
I’ve seen them one to far too much
And it’s hard to sympathize
When it’s not me who’s losing touch
Is there a joke you need to make?
Is there a smile you need to fake?
And you cut so deep you hit the bone
Is there a flame you need to light?
Is there a nip and it’s a bite?
What does it take to guide you home?
