Rocket science mycket bättre än väntat

Han har gett oss några av de bästa poprocklåtarna som har släppts under de senaste 40 åren.

Men har verkligen Rick Springfield mer att ge?

Svaret fick vi med nya plattan Rocket science …

4/5

Artist:
RICK SPRINGFIELD
Albumtitel:
ROCKET SCIENCE
År:
2016
Genre:
ROCK
Skivbolag:
FRONTIERS MUSIC S.R.L.

Rick Springfield har sålt 25 miljoner skivor och han haft haft 17 topp 40-hits på USA-listan: Don’t talk to strangers, An affair of the heart, I’ve done everything for you, Love somebody, Human touch och Jessie’s girl för att nämna några.

Rocket science blev Springfields 18:e studioalbum som soloartist, men med tanke på hans senaste plattor, som inte har varit direkt lysande, så hade jag kanske inte stora förhoppningar på ett album utöver det vanliga.

Jag såg inte att det kunde bli ett nytt Working class dog, Living in Oz, Hard to hold eller Rock of life.

Tyvärr.

Men jag var nyfiken.

Det är ändå Rick Springfield.

På Rocket science inleder Springfield med Light this party up som blev förstasingel.

Det är en okej låt. Inte mer. Det är ingen ögonbrynshöjare. Down är något annat. Det är Springfield-material på högsta nivå.

Som spår nummer tre finns That one. Den är också bra … Springfield är tillbaka! Detta var bättre än väntat.

När man satt och var smånöjd kom The best damn thing – en av mina favoriter på plattan.

Miss Mayhem är en annan favorit. “Ah, Miss Mayhem. We have all met her or him at some point in our romantic past. A burning hot, amazing-in-bed, beautiful/handsome, wack-job!”, säger Springfield om låten på sin sajt.

Pay it forward var nästa höjdare.

Detta var så bra att man nästan blev förbannad. Varför har inte Springfield släppt sånt här material tidigare? Detta hade ju platsat på hans glansdagar hur lätt som helst.

På Found blir det lite lugnare, men sedan svänger det i gång på Crowded solitude som har Nashville-vibbar. Ah, vågar jag skriva det? En favorit till. Kanske den allra största.

På All hands on deck blir det lite irländskt över australiensaren Springfield – som kastar in lite säckpipor i Earth to angel.

Hela plattan är bra, väldigt bra. Gillade du Springfield under 1980- och 1990-talen så lär du gilla det här.