Det bästa så här långt av Stereophonics

De kan vara ganska ojämna.

Men nu har äntligen Stereophonics hittat rätt.

Keep the village alive är bandets bästa platta hittills.

Stereophonics bildades 1992 i Cwmaman i Cynon Valley, Wales. Fem år senare släppte de sitt debutalbum Word Gets Around. 19 år efter debuten finns nu rockbandets nionde studioalbum ute.

Keep the village alive satte väl egentligen inte några större avtryck på topplistorna runt om i världen. De var nummer 39 i Australien som bäst, 36 i Österrike, 50 i Belgien, 49 i Tyskland … lite så där har det sett ut det ut.

Det gick desto bättre på hemmaplan. Både i UK och i Skottland blev Keep the village listetta. Det är inte svårt att förstå varför plattan nådde förstaplasen.

Jag behövde bara höra C’est la vie för att förstå att Stereophonics hade gjort något utöver det vanliga.

Stereophonics, som består av Kelly Jones (sång, gitarr), Richard Jones (bas), Adam Zindani (gitarr) och Jamie Morrison (trummor), har kvar sitt speciella britpoprocksound.

Och det är så man vill ha det.

White lies kommer som andralåt.

I don’t know where you are

Or what you wanna do

It seems so these days

I’m losing out on you

Oh yeah, oh yeah yeah

 

You come home so late

I don’t know where you been

I wanna hold you tight

But you make me wanna scream

Yeah yeah

Det är fyra minuters njutning. Magiskt bra.

Det blir lite mer fart, lite stökigare i Sing little sister och därefter kommer plattans absoluta höjdpunkt: I wanna get lost with you.

I My hero blir det lite lugnare.

To my hero

You’re calling out to me

The ray of light

You shine, is bright

I wish you could see all the good that you put in my life

Sunny är en annan bra låt, precis som balladen Into the world och supersköna Mr. and Mrs. Smith. Vilken jäkla avslutning – och vilket jäkla bra album!