Brian Fallon har gjort årets bästa platta!

Den 27 mars 2020.

Mitt under coronahelvetet. Det var då den kom.

Årets bästa platta: Brian Fallons Local honey.

5/5

Artist:
BRIAN FALLON
Album:
LOCAL HONEY
År:
2020
Genre:
ROCK
Skivbolag:
LESSER KNOWN RECORDS, THIRTY TIGERS

Inför albumsläppet har Brian Fallon gett oss singlarna You have stolen my heart, 21 days, I don’t mind (if I’m with you) och Horses.

Varenda en av dem är makalöst bra!

Den amerikanske singer-songwritern spelar nästan i en helt egen liga. Så fort han släpper något så är det sjukt bra. Det spelar inte någon roll om det är som soloartist, om det är med The Gaslight Anthem, om det är med The Horrible Crowes eller om det är med något annat sidoprojekt.

Det blir skitbra varje gång.

1. When you’re ready
2. 21 days
3. Vincent
4. I don’t mind (if I’m with you)
5. Lonely for you only
6. Horses
7. Hard feelings
8. You have stolen my heart

Singlarna har skvallrat om att Fallons tredje soloplatta kommer att bli en melankolisk platta där man känner hur hjärtat går i kras. Och det är så det är. Det är mörkt melankoliskt och inte alls olikt Fallons The Horrible Crowes-projekt.

Det är väldigt långt ifrån Fallons The Gaslight Anthem-dagar. Om det sistnämnda var rock/punk så är Local honey ett album som lutar över mot americanahållet. Helt klart så är det sådana influenser denna gång. Visst, jag kommer alltid att drömma om att få höra Fallon göra mer The Gaslight Anthem-material, men detta fungerar onekligt grymt bra det också.

When you’re ready – som är ett brev till Fallons dotter – är en av låtarna som man inte har fått höra tidigare. Fallon skickar ut en sjuhelsikes massa känslor direkt – och han visar direkt att americana och Brian Fallon är en gyllene kombination.

I can’t tell you who to love
I don’t know who that might be
I hope they cheer you up like crazy
Sweep you right up off your feet
Though I don’t want you to grow up
’Cause I don’t want you to leave
When you’re ready to choose someone
Make sure they love you
Make sure they love you half as much as me

21 days är nästa låt och den singeln är något i hästväg … den låter väldigt mycket The Horrible Crows. Det är mörkt, melankoliskt och soft och det är knappast en låt som sätter sig efter en lyssning, men efter ett tag så låter det alldeles utmärkt och man inser hur mycket man egentligen har saknat The Horrible Crowes som släppte sin enda platta, Elsie, så här långt för nästan tio år sedan.

När man låter allt sätta sig så är det här en alldeles fantastisk låt! Textmässigt är det inte direkt krångligt med rader som ”I miss you most in the morning // We used to talk over coffee // But now i’m gonna have to find another friend.” Det är det enkla som gör att man bara älskar det här. När Fallon gjorde den här låten första gången lät den dock annorlunda. Då var det en upptempolåt. Det är det definitivt inte nu …

Vincent har man kunnat tjuvlyssna på Youtube och det är ännu en superfin låt av amerikanen. Det är en berättelse om hur en kvinna flyr ur en relation där det finns våld för att finna tröst i armarna hos en bättre man. Alltså … känslan i detta! Herre jösses! Det är nästan så det kommer en tår.

Sedan är det dags för ännu en singel: I don’t mind (if I’m with you). Även här låter det väldigt mycket The Horrible Crows – och den där vackert jobbiga känslan finns kvar i låt efter låt. Den gör det givetvis även när Fallon söker tröst i armarna hos den han älskar när världen lyckas göra allting jobbigt.

Sedan är det dags för favoritspåret Lonely for you only. Varenda låt är grym, men det är lite extra krydda på denna. Det är nog helt enkelt för att den går i ett mellantempo och man får gunga med lite försiktigt samtidigt som man sjunger med i refrängen ”’Cause they’ll never know what it cost you to be whole // But to me you’re a dream, a divine mystery //And I’m lonely, lonely for you only // I’m lonely, lonely for you only.” Det är sjukt vilken känsla karlfan ligger inne med! Hur lyckas han?

Och det kommer mer med Horses som är både lika bra och lika soft som de tidigare singlarna. Det är lite mer americanasound fast det är inte så att Brian Fallon hoppar in på americanaspåret helt och hållet utan det är bara någon sådan känsla.

Plattan avslutas sedan med Hard feelings och You have stolen my heart. Återigen är det så känslosamt att håret på armarna rör på sig. Den sistnämnda låter mycket The Horrible Crowes och den växer för varje gång man hör den.

Det är klass rakt igenom … hur man summerar detta? Brian Fallon har gjort årets platta.