Smått osannolikt bra, The Interrupters!

Sex dagar.

Två städer.

Fyra konserter.

Då levererade The Interrupters en smått osannolikt vass show i Camden.

5/5

Artist:
THE INTERRUPTERS, BIG COUNTRY, THE SKIDS, FLOGGING MOLLY
Konsert:
LIVE 2018
År:
2018
Genre:
PUNK

Allting började med två klassiska band från 1980-talet: Big Country och The Skids. Visst, banduppsättningarna ser inte ut som förr, men Stuart Adamson som fanns med i båda banden gick ju bort 2001. Den gemensamma nämnaren för de båda banden blir då gitarristen Bruce Watson och han lös av självförtroende på scenen. Det kändes lite som om den här decemeberkvällen var hans.

Båda banden, som man kanske trodde hade gjort sitt, levererade ruskigt bra. Båda banden bjöd på rena hitkavalkader. Det betyder att Big Country, med sin speciella gitarrdrivna rock som har ett folkrocksound, bland annat gav oss Look away och att punkbandet The Skids gav oss The saints are coming.

Bara att få höra de låtarna gjorde att man kunde luta sig tillbaka och känna sig ganska nöjd. Nu fick vi givetvis mycket mer än så och ett par timmar senare kunde man lämna ett nästan fullsatt The Academy i Dublin med ett brett leende på läpparna. Man hade fått se två band som levererade över förväntan.

Flogging Molly levererar alltid

Sedan var det dags för nästa hitkavalkad. Denna gång hände det på O2 Shepherd’s Bush Empire i London. Här var det Flogging Molly, Lost In Stereo, Face To Face, The Bronx och The Lagan som bjöd in till fest. De som var där var dock det för en sak först och främst: Flogging Molly.

Los Angeles-bandet, som bjuder på celticpunk/folkpunk, levererar alltid bra konserter verkar det som. De får publiken med sig varje gång de ställer sig på scen och det var ingen skillnad nu heller. Vilket drag! Vilket gung! Och inte minst: Vilken publik!

Det är inte så konstigt att det blir bra när man får låtar som Drunken lullabies, The likes of you again, Swagger, The days we’ve yet to meet, Float, Devil’s dance floor, The seven deadly sins och inte minst If I ever leave this world alive.

The Interrupters imponerade stort!

Sedan var det äntligen dags för att få se The Interrupters live för första gången. Det amerikanska ska-bandet har ett par magiska plattor, inte minst den senaste Fight the good fight, i ryggen.

Det här gänget – Aimee Interrupter, Kevin Bivona, Justin Bivona och Jesse Bivona – bjöd på något i hästväg.

Förra gången The Interrupters spelade i London gjorde de det inför 500 åskådare. Ett år senare spelade de inför ett totalt utsålt Electric Ballroom i Camden, vilket betyder 1 500 åskådare, och då var det ett band på absolut bästa humör som bjöd på en minnesvärd kväll.

Inte minst så var det sångerskan Aimee Interrupter som fick varenda jäkel som var på plats att vilja sjunga med i varenda låt.

Ibland är det svårt att jämföra en konsert med 1 500 åskådare med en arenaspelning där det finns 50 000 åskådare. För en annan är det dock de här mer intima konserterna som fastnar. Det är något när man kommer så här nära artisterna som gör att man bara älskar det.

Fyra låtar in i konserten kändes det som om man hade fått ett en hästspark i nacken. Då hade de levererat A friend like me, By my side, She’s kerosene och Take back the power. Lycka till med att stå emot det där när du har 1 500 personer som både dansar och sjunger med. Man blev liksom inte ens på dåligt humör när en studsande britt råkade hälla ut en öl rakt ned i ens högerficka och som sedan rann vidare ned längs benet och ned i skon.

Det här var The Interrupters kväll och utan minsta tvekan något av det bästa som jag har sett live. Någonsin.

Som lite grädde på moset fick man även två förband till The Interrupters: Grade 2 och Maid Of Ace. Framför allt var det Grade 2 som levererade bra av de två, men så har de också en jäkligt bra platta i ryggen …