Tidigare i år släppte Welshly Arms sitt andra album No place is home.
Man kan beskriva det finfina albumet som en uppvisning i att göra bra låtar …
Det amerikanska alternativa rock/blues/indie-bandet Welshly Arms släppte sin första EP 2013. De har också hunnit med att släppta två fullängdare:
- Welshly Arms (2015)
- No place is home (2018)
På den senaste plattan bjuder verkligen Welshly Arms på lite allt möjligt. Det är 13 låtar som musikmässigt spretar åt alla möjliga håll – och man kan bara älska det!
- All the way up
- Indestructible
- Sanctuary
- How high
- All for us
- Down to the river
- Locked
- Hammer
- Legendary
- X
- Wild
- Love of the game
- Unspoken
Det är allt från feta rock ’n’ roll-stänkare till mäktiga poprock-låtar som hade fungerat kalasbra på stora arenor.
Plattan kickar i gång med All the way up som har ett spaghettiwesternintro och efter det blandar Welshly Arms blues, pop, indie och gospel. Låten är väldigt, väldigt bra.
Sköna Indestructible tar vid innan vi får plattans absoluta höjdpunkt Sanctuary – även om Legendary inte kommer långt efter – som verkligen skickar ut en wow-känsla. Det är en storslagen poprocklåt med R&B-känsla.
Welshly Arms övertygar stort genom hela plattan. De bjuder på allt från gospel till rock. Hur de än gör eller vilken väg de väljer att snubbla in på så blir det rätt. Det blir liksom bra varje gång.
Det är lite som om Imagine Dragons och Coldplay snubblar till och trycker in en del gospel, R&B och blues i sina låtar. Typ så låter Welshly Arms.
Welshly Arms
Sam Getz (sång, gitarr)
Brett Lindemann (keyboards)
Jimmy Weaver (bas)
Mikey Gould (trummor)
Bri Bryant (sång)
Jon Bryant (sång)
