Han har gjort över 20 album.
Och den 59-årige synthlegendaren fortsätter att leverera.
Vem jag pratar om? Gary Numan förstås.
4/5
Artist:
GARY NUMAN
Albumtitel:
SAVAGE: SONGS FROM A BROKEN WORLD
År:
2017
Genre:
ELEKTRONISKT
Skivbolag:
BMG, NUMAN MUSIC
Året var 1979. Gary Numan hade släppt sin solodebutplatta The pleasure principle och där fanns Cars. Det var industriell synthmusik som skiljde sig en hel del mot den synthpop som man lyssnade på den tiden (och några år efter): Depeche Mode, Howard Jones, Alphaville och Erasure. Gary Numan var så mycket tyngre …
Sedan dess har Numan skickat ut en jäkla massa plattor, men det började lite tidigare med Tubeway Army:
- Tubeway army (1978) (Tubeway Army)
- Replicas (1979) (Tubeway Army)
- The pleasure principle (1979)
- Telekon (1980)
- Dance (1981)
- I, assassin (1982)
- Warriors (1983)
- Berserker (1984)
- The fury (1985)
- Strange charm (1986)
- Metal rhythm (1988)
- Automatic (1989) (Sharpe & Numan)
- Outland (1991)
- Machine + Soul (1992)
- The radial pair: Video Soundtrack (1994)
- Sacrifice (1994)
- Human (1995) (Gary Numan & Michael R. Smith)
- Exile (1997)
- Pure (2000)
- Jagged (2006)
- Replicas redux (2008) (Tubeway Army)
- The pleasure principle 30th anniversary edition (2009)
- Dead son rising (2011)
- Splinter: Songs from a broken mind (2013)
- Savage: Songs from a broken world (2017)
På Savage: Songs from a broken world föreställer Numan sig vår planet som en ödemark, en ökenmark som har uppstått till en följd av den globala uppvärmningen och det är en reaktion på den amerikanske presidenten Donald Trumps beslut att USA lämnar Parisavtalet.
Gary Numan bjuder på darkwave, electrorock, synthpop och industriell synthmusik. Då är det både mörkt och tungt, men samtidigt är det sköna melodier och till det får vi Gary Numans speciella röst. Då blir det väldigt bra.
Det är en jäkligt bra platta där vi får en tung låt direkt: Ghost nation. Det är en av flera höjdpunkter på Savage: Songs from a broken world. En annan är My name is Ruin.
[…] Am är en ganska punkig synthlåt, Flat earth låter nästan som någon som Gary Numan skulle kunna ha gjort för 40 år sedan, Fetanyl känns nästan som en rockigare version av något […]
[…] man drar i gång Intruder och det känns nästan som om man lyssnar på någon domedagsmusik när Gary Numan ger oss sin elektroniska […]