Kaliforniens sol frambringar tydligen en hel del stonerblues, som är lika oljig som en mekanikers trasa och obarmhärtigt tung som ett motorblock över bröstet.
Varför inte dra i gång en klassisk hårdrocksplatta där man inte har glömt melodierna?
Testa då Autograph som har släppt Get off your ass.
Liam Gallagher är tillbaka med sin debutplatta som soloartist.
Då låter det mycket Oasis … och As you were låter ruskigt bra helt enkelt!
Läs mer
Det är deras första fullängdare på 15 år.
Då är Every Mother’s Nightmare tillbaka på bästa sätt och vi får en hårdrocksplatta som har ett jäkla skönt gung.
Det australiensiska bandet Airbourne släpper en skiva med B-sidor.
Diamond cuts är deras fjärde fullängdare och den kommer ut lagom till Airbournes tioårsjubileum.
The War On Drugs har skickat ut sin fjärde fullängdare, A deeper understanding.
Då får vi över en timmes musik – och kanske det bästa albumet som Philadelphiabandet har gjort.
Läs mer
Han har skickat ut superlåtar som The road to hell, On the beach och Auberge.
Nu är Chris Rea tillbaka med en ny platta.
Han är tillbaka med Road songs for lovers.
Ett tajt band med ett fett sound.
Tio rock ’n’ roll-stänkare.
Det kommer man långt med – i alla fall om bandet heter The Hawkins.
Det är förmodligen det tyngsta släppet inom den svenska rockmusiken i år.
Det är Thåström som är tillbaka med plattan Centralmassivet.
Läs mer
Nu följer Gill Landry upp den – välförtjänt – hyllade självbetitlade plattan från 2015.
Vi får Love rides a dark horse och det är ett lysande bluegrassalbum.
The New Roses har skickat ut plattan One more for the road.
Det är en platta för alla som gillar hur hårdrocken lät för 30 år sedan … och det här är kalasbra!
