1980-talsvecka, då måste vi ha med mer svenskt. Eftersom jag förmodligen är den ende i hela landet som lyssnar på Trance Dance så kör vi på deras grymma platta Dancing in the shadows …
Läs mer
Är Some great reward tidernas bästa synthpopplatta? Med låtar som People are people, Master and servant och Blasphemous rumours så måste den i alla fall finnas med i snacket.
Läs mer
Metallica.
Master of puppets.
Den där fantastiska plattan är inget annat än en milstolpe i hårdrockshistorien.
Läs mer
Ronnie James Dio hade redan haft en sjuhelsikes karriär och släppt grymma plattor med såväl Rainbow som Black Sabbath. Han var dock inte på långa vägar klar. 1983 släppte Dio en av tidernas bästa heavy metal-plattor: Holy diver.
Många räknar Purple rain som Princes bästa platta någonsin. Det stämmer inte riktigt. Det finns en platta som är ännu vassare: Sign o’ the times.
Det finns så sjukt mycket bra 1980-talsmusik att man höll på att glömma bort en av dem som räknas in bland allra största: Michael Jackson.
De har fått en hel del skit genom åren. De har nästan blivit hånade. Det är helt oförtjänt. Europes diskografi innehåller flera smått lysande plattor. Out of this world är en.
1984 släppte U2 succéalbumet The unforgettable fire. Att ens bara försöka göra något bättre än det känns smått löjligt. Det gällde inte för Bono & company som följde upp det med ett ännu bättre album.
Ebba Grön … Behövs det någon mer beskrivning? Om några av de yngre och äldre Rockfarbrorläsarna inte vet vilka Ebba är så ska det förklaras.
För många är det säkert London calling som är favoritalbumet av The Clash. Den fantastiska plattan släpptes dock 1979 så den får inte plats under 80-talsveckan. Det gör däremot Combat rock.
Med Keeper of the seven keys: Part I skrev Helloween historia. Det är det albumet som anses ha skapat genren power metal. Än i dag låter det alldeles makalöst bra.
