Man trodde att man visste var man hade Massive Wagons.
Man trodde att man visste vad man skulle få när de släppte en ny platta.
Det var fel.
5/5
Artist:
MASSIVE WAGONS
Albumtitel:
EART TO GRACE
År:
2024
Genre:
ROCK
Skivbolag:
EARACHE RECORDS
Massive Wagons är det brittiska rockbandet som bildades i Lancaster 2009. Sedan dess har de skickat ut sju studioalbum.
- Fire it up (2012)
- Fight the system (2014)
- Welcome to the World (2016)
- Full nelson (2018)
- House of noise (2020)
- Triggered! (2022)
- Earth to grace (2024)
Det fina med detta gänget är att de inte fastnar i samma spår. De gillar att överraska och att inte stöpa varenda låt som de gör i en och samma form.
På Earth to grace blir det elva låtar – och det är stundtals galet bra rocklåtar!
- Sleep forever
- Missing on TV
- Free and easy
- Night skies
- The good die young
- All we got
- Cool like a fox
- Fun while it lasted
- Whatever makes you happy
- Underdog
- Rabbit hole
Massive Wagons väljer att kasta ut en rejäl överraskning direkt. Förstaspåret är Sleep forever och jag har aldrig hört dem göra något sådant här tidigare. Tänk Massive Wagons goes Motörhead! Japp, det är ett sådant jävla drag! Det är mer metal än rock som det kanske brukar vara.
Det var man inte beredd på, men det fungerar. Ja, det är till och med himla bra.
Fast man ska inte stick under stol med att det är när Massive Wagons drar i gång med sitt ”vanliga” sound som ögonen börjar snurra. När Missing on TV kickar i gång så brister man mest ut i ett flin. Det är rock ’n’ roll med ett jäkla gung. Det är Massive Wagons i absolut högform.
Och man kan väl knappast säga att det där gunget avtar med Free and easy … ”I’m not driving south with the devil on my back // Drinking whiskey ’cause it’s cold here // We’re not selling our soul for rock n’ roll // I’m a loser, and I’m forty”.
Om nu inledningsspåret överraskade med att vara tung så överraskar Night skies med att vara mer AOR som det doftar både 1980-tal och Bryan Adams över. Om det låter bra? Självklart.
Sedan finns det också en låt som sticker ut lite extra. Ja, det är en kandidat till årets bästa låt faktiskt! Det är The good die young. Det är galet bra när Massive Wagon tillsammans med Hundred Reasons Colin Doran gör rock med lite punkvibbar. Jag är galet svag för låtar som börjar avskalat för att sedan maxas på med allting och det är vad Massive Wagons gör här samtidigt som vi får en text om att göra det mesta av livet: ”We refuse to be old // We refuse to stand still // And we will never look back // And we will die on this hill // If I die young, and you grow old // Just remember I was happy not doing as I’m told.”
Cool like a fox och All we got är även det klassiskt Massive Wagons och då vet ni vad det betyder. Den sistnämnda bjuder på extra sköna gitarrslingor, ett soft gung med bas och trummor samt en härlig refräng. En ganska soft låt, men oj så imponerade.
Nog för att jag brukar gilla det som Massive Wagons gör, men detta är alldeles strålande. Plattan innehåller överraskningar och massor av låtar i absolut toppklass. Några är redan nämnda, men det kommer fler. Dra i gång Underdog eller kanskes Fun while it lasted och gunga med! Sjung med i refrängen: ”It’s a shame that it should end this way // Heart so broken, it will be okay // You will live to love another day // And it was fun while it lasted // It’s a shame we’ll never see the day // If our love would ever find a way // One more thing that I would like to say // It was fun while it lasted.”
Massive Wagons avslutar plattan på samma sätt som de inleder den. Med ett jävla ös. Det är mer hårdrock än rock ’n’ roll på Rabbit hole. Det blir ett kul avslut på en härligt album.
Topp tre får bli topp fem även om det känns lite fattigt för hela plattan är skitbra! Det får i alla fall bli The good die young, Missing on TV, Fun while it lasted, All we got och Night skies.
Massive Wagons
Barry Mills (sång)
Adam Thistlethwaite (gitarr)
Stevie Holl (gitarr)
Adam ”Bowz” Bouskill (bas)
Alex Thistlethwaite (trummor)
