De har släppt vassa plattor gång på gång sedan de började lira tillsammans för 17 år sedan.
De blir bara bättre och bättre.
Taking Back Sunday har släppt Tidal wave.
Amerikanska Taking Back Sunday har hunnit med att släppa sju plattor.
- Tell all your friends (2002)
- Where you want to be (2004)
- Louder now (2006)
- New again (2009)
- Taking Back Sunday (2011)
- Happiness is (2014)
- Tidal wave (2016)
Tidal wave låter inte som som old school-Taking Back Sunday. Det är inte längre emo. Det är mer alternativ rock över detta. Det är ett riktigt vasst rockalbum. Taking Back Sunday har faktiskt aldrig låtit bättre – och då är ändå deras tidigare plattor också jäkligt bra.
På Tidal wave får vi tolv låtar:
Death wolf: Detta är den tredje singeln från plattan. Det är ett intro på en minut innan låten drar i gång. Den låter inte som något annat på plattan. Det är The Clash-inspirerad punkrock. Det är en bra låt och Taking Back Sunday får fart på oss direkt.
Tidal wave: Den första singeln och titelspåret. Även denna har punkrocktoner, det är dock mer melodiöst och blir nästan pubrockspunk. Det är en adrenalinsprutare och en riktigt bra låt.
What’s gonna happen when the old man goes
Will you embrace chaos or take control
When the guns are drawn outside your doors
Will you call for peace or will you join the war
What you gonna do when the law breaks in
Will you stand your ground or confess your sins
Oh no no no you don’t know
You can’t look back: Singel nummer två från Tidal wave. En soft grej, med extremt sköna gitarrer och när den trummar i gång så är det enkelt att förstå varför även detta blev en singel. Detta är alternativ rock.
Fences: En låt utan några punkinfluenser. En ganska soft rocklåt som låter makalöst bra. Det är den bästa låten på plattan. Den är nästan löjligt bra. Den är så jäkla skön. Jag sätter den högt, högt upp på listan över årets bästa låtar utan minsta tvekan.
I focused on the outline
And I focused on the scenes
I watched it come apart and
I knew that it could have been me
I saw fences tied in razor wire
Borders drawn in blood
I saw nothing but rain for days, still I
I wasn’t ready for the flood
Is there always enough strength for the next step?
Is there always a way back from your regrets?
I want to hear you say, it’ll be okay
I want to hear you say, it’s not too late
All excess: Rockfesten fortsätter. Det gungar, det är melodiöst och det är svårt att motstå.
Oh yeah, oh yeah, alright
I felt dirty and I didn’t know why
Oh yeah, oh yeah, alright
I felt dirty, yeah
I felt it too: Här kommer den första lugna låten. Det är riktigt snygga gitarrer och en jäkla känsla i sången. Dock känns det som om något saknas. Den lyfter inte riktigt även om det är en bra låt.
I felt so small still I couldn’t look away
And I had nothing to say
A second to myself, oh I lost my place
And I hope you didn’t notice
I’m never going back there
Call come running: Ah, detta är bra. Det är en sådan där Taking Back Sunday-låt med fart i, en Taking Back Sunday-låt med en smittsam refräng. Den är riktigt bra.
We were leaning on a one night stand
I was keeping up and no one cared
I was leaving you alone but still
I was hoping you were some place near
’Cause if given just another chance
I would do it all again
And I would take my sweet, damn time
So long as I can call it mine
Hey, you can call on me
If you called on me
I’d come running
I say, hey, you can call on me
If you called on me
I’d come running
Holy water: Taking Back Sunday drar ned tempot en aning och kör ännu en rocklåt med ett ruskigt skönt soft sound.
In the middle of it all: Det är återigen en sådan där smittsam Taking Back Sunday-låt som bara sätter sig.
We don’t go in there: En akustisk lugn låt med lite annorlunda sång. I alla fall till en början. Låten tar snart fart och … Wow!
I couldn’t believe it took another look around the room
You were talking crazy, figured maybe I was going crazy too
And everyone was hanging on to every single word
Nonchalant, you shrugged it off thinking you had all us fooled
All us fooled, all us fooled
Homecoming: Den näsa sista låten på Tidal wave. Den inleds med lite U2-sound. Det låter häftigt, men strax tar akustiska gitarrer över. Vilket häftigt sound! Vilken låt!
You ain’t gotta worry about me, baby
Now I got everything I need
It’s taken me all this time to see
I’m coming home
One of these days, it won’t be long
They’ll look for me, and I’ll be gone
’Cause if I live, if I don’t get killed
I’m going back to Jacksonville
Hey!
I’ll find a way to make it what you want: Den sista låten. Då låter Taking Back Sunday bara bitarna falla på plats. Det är en bra ballad som sätter punkt för en riktigt bra platta.
Taking Back Sunday
Adam Lazzara – sång.
John Nolan – gitarr, sång.
Eddie Reyes – gitarr.
Shaun Cooper – bas.
Mark O’Connell – trummor.
[…] Taking Back Sunday – Summer , Man […]
[…] som är producerad av Mike Sapone (Taking Back Sunday, Mayday Parade, Public Enemy) släpps i dag den 7 […]
[…] är ungefär den där poppunken som man även får från Taking Back Sunday, Blink-182 och Mayday Parade. Det är bland de banden som The Story So Far hamnar och de hör […]
[…] du band som Taking Back Sunday så kan detta absolut vara ett album för […]
[…] till sig det här direkt. På något sätt finns det liksom tillräckligt med popppunkband. Du har Taking Back Sunday, Green Day, Blink-182 och Angels & Airwaves för att nämna fyra sylvassa band lite […]