Gill Landry är tillbaka med en ny ny platta.
Och när han nu ger oss Skeleton at the Banquet ser han till att det är något alldeles extra.
Ja, detta är till och med hans bästa soloplatta så här långt!
5/5
Artist:
GILL LANDRY
Album:
SKELETON AT THE BANQUET
År:
2020
Genre:
ROCK, AMERICANA
Skivbolag:
LOOSE MUSIC
Den amerikanske singer-songwritern och gitarristen var en gång i tiden medlem i Old Crow Medicine Show och Kitchen Syncopators.
Numera satsar Gill Landry på en solokarriär och man får väl säga att det går ganska bra eftersom plattorna håller hög klass.
- The ballad of Lawless Soirez (2007)
- Piety & desire (2010)
- Gill Landry (2015)
- Love Rides a dark horse (2017)
- Skeleton at the Banquet (2020)
Inte minst var den självbetitlade plattan från 2015 något som gjorde att nackhåret reste på sig. Nu lyckas Landry till och med att slå den!
Landry håller givetvis fast vid sin softa och känslosamma americana. Det är så känslosamt att det blir mörkt … ja, stundtals är det så mörkt att man nästan får Nick Cave And The Bad Seeds-vibbar.
- I love you too
- The wolf
- A different tune
- Nobody’s coming
- The refuge of your arms
- The place they call home
- Angeline
- Trouble town
- Portrait of Astrid (a nocturne)
Ah, Gill Landry imponerar något alldeles oerhört. Han gör det redan med förstaspåret I love you too som är americana som går i countryspåren. Det är lika mörkt som Chris Isaac låter i Wicked game.
Det är dock med The wolf som Landry få en att tappa andan. Det är lite, lite mer fart, lite mer gung och det där munspelet …
The wolf is at the door again
Dressed like my best friend
Promising me everything
If I’ll only let her in
Det är helt klart Landrys berättande texter som gör den här plattan så jäkla bra. Man vill liksom följa varenda ord och se vart man hamnar. I The place they call home, som ljudmässigt är fylld med stråkar, får man följa med Landry på en vandring i en stad där det mest handlar om lidande hos de människor han möter. Visst, något hopp finns väl också …
Helt klart så har Landry gjort ett alldeles strålande album och även om jag inte har koll på all americana som släpps så kommer detta album i alla fall att tillhöra de absolut bästa inom den genren i år för mig.
Topp tre? The wolf, I love you too och Angeline.
