Matty James gör sin egen grej med influenser från blues, folk, country, punk och rock ’n’ roll.
Ge plattan The road to no town en chans. Du kommer att fastna …
The road to no town är nordirländaren Matty James uppföljare till Last one to die från 2014.
Singer-songwritern, som också spelar trummor i Cadaver Club och bas i The Tyla J. Pallas Band, ger oss sin egen typ av folkrock och det blir väldigt bra. Det påminner en aning om folkpunkrockaren Chuck Ragan fast det är väldigt mycket lugnare.
Låtlistan:
- The road to no town
- Sticks & stones
- Heavy heart
- Oh my darlin’
- Win or lose
- Gunpowder
- Money & the devil
- Hold on
- Dissatisfied
- Cut with dust
Redan efter den första låten, titelspåret The road to no town, vet vi vad vi får. Det är stråkar, det är munspel, det är akustiska gitarrer.
Och till det får vi Matty James whiskeydränkta röst …
Som låt nummer två kommer en riktig höjdare, förstasingeln Sticks & stones.
På Heavy heart får vi en låt som ger oss hopp. En låt som handlar om att man är nere på knä, men hur viktigt det är hitta styrka inom sig själv. Det blir jäkligt bra och det blir ännu bättre när han slänger in lite elgitarrer …
Därefter får vi en av plattans bästa låtar: Oh my darling. Det är riktigt skön rock ’n’ roll.
På Win or lose blir det mer country, men snart är han tillbaka på folkrockspåret. Gunpowder är en sjömansvisa med ett jäkla gung.
En av de sbolut bästa låtarna är lugna Hold on, en låt om att släppa det gamla och våga leva i nuet. Matty James gör den med en jäkla känsla. Sjukt bra!
Cut with dust är den sista låten. Det blir ett lugnt och snyggt slut på en väldigt bra platta.