Ett kärt återseende med Nada Surf

Jag hade väntat i fyra år på Nada Surfs uppföljare till The stars are indifferent to astronomy.

Sedan några veckor finns den här.

Det blev ett kärt återseende.

Jag har lyssnat på Nada Surf sedan debutalbumet High/Low släpptes 1996. De har aldrig gjort mig besviken. Man vet vad man får av Nada Surf. Det är rak, enkel indie-alternativ-rock.

Det är fasiken alltid bra.

Så förväntningarna på You know who you are, Nada Surfs åttonde studioalbum, var höga. Och öppningslåten Cold to see clear gjorde mig allt annat än besviken. Det är en feel good-låt.

I don’t mind if it’s raining

I don’t mind if it’s hard

I don’t mind what you’re thinking

I don’t mind if you’re not

Sedan får vi skimmrande Believe you’re mine. Vi är bara två låtar in på skivan. Vi har fått två Nada Surf-låtar som skulle hålla på ett Greatest hits-album. Det får man ändå säga är en hyfsad inledning …

Det är samma softa sound i Friend hospital. En del skulle säkert säga att New York-baserade Nada Surf, som består av Matthew Caws (sång och gitarr), Ira Elliot (trummor), Doug Gillard (gitarr) och Daniel Lorca (bas), är tråkiga.

Det gör inte jag. Det är sådana här låtar och plattor som växer.

På New bird blir det lite mer mer fart. Det skadar inte och påminner en hel del om punkrockbandet Ash.

Det fortsätter att svänga på Out of the dark som är en av favoriterna på plattan … fast det är Rushing också.

Animal är lite akustisk, blues- och countryinspirerad och inte minst fruktansvärt skön. På titelspåret You know who you are blir det lite mer ”vanlig” rock. När man trodde att Nada Surf skulle göra ett album med ungefär likadana låtar rakt igenom – absolut inget ont i det – får vi detta.

Det bryter av bra.

Det är bra!

De två sista låtarna blir lite softare: Gold sounds och Victory’s yours.

You know who you are levde upp till förväntningarna. Det kanske inte är en platta som blir det största favoriten vid första lyssningen, men ge den några spelningar så har du en ny favoritskiva.

Jag har det i alla fall.