The Strumbellas har gjort några bra försök för att få till en sådan där platta där allting lyfter. De har dock bara kommit nära.
Fram tills nu.
Nu lyfter det och The Strumbellas ger oss en kanonplatta!
Det kanadensiska bandet bildades i Toronto 2008 och sedan starten har de hela tiden utvecklat sitt sound. De har dock aldrig låtit bättre än vad de gör på den senaste plattan Rattlesnake som känns som en fortsättning på Hope.
- My father and the hunter (2012)
- We still move on dance floors (2013)
- Hope (2016)
- Rattlesnake (2019)
Nu får vi rock/folkrock/pastoral pop som ligger ganska nära Mumford & Sons. Det är dock inte bara långsamma softa låtar – som det är på Delta – här. The Strumbellas ger oss i stället varma, soliga, glada och riktigt melodiösa låtar.
- Salvation
- I’ll wait
- One hand up
- Running scared (Desert song)
- We all need someone
- We were young
- The party
- High
- All my life
Ah, det här är bra alltså! Det är glatt, det är handklapp, det är otroligt sköna refränger och det gungar så mycket att man nästan sitter och studsar.
Det börjar redan med inledningsspåret Salvation som har ett fotstampsgung och som dessutom har U2:s gitarrsound lite så där snyggt i bakgrunden.
Sedan skickar de ut I’ll wait och med den låten så kan man konstatera att The Strumbellas har gjort något utöver det vanliga.
You say that I’m a dreamer
You always let me be myself
That’s just what you do, man
When you love someone, you love someone
When I’m feeling worthless
You’re always here to help me out
That’s just what you do, man
When you love someone, you love someone
Det är inte så att plattan är över efter de där spåren. The Strumbellas levererar som fan! Gillar du Magic!? Det där bandet som bjuder på lite reggaepop? The Strumbellas gör One head up och det ligger inte alls långt i från det soundet som Magic! ger oss. Det låter grymt bra!
Det blir mer handklapp i Running scared (Desert song), med We all need someone blir det lite mer gospel, med We all need someone lugnas allting ned och med We were young, som även den har det där U2-gitarrsoundet, så blir det väldigt känslosamt.
The Strumbellas (Dave Ritter, Jon Hembrey, Simon ”The Strumbling assassin” Ward, Darryl ”Darly” James, Izzy Ritchie och Jeremy Drury) levererar helt enkelt som aldrig förr.
Topp tre? I’ll wait, One hand up och We were young.
