Blue October leker sig fram till något bra

Det alternativa rockbandet Blue October är tillbaka med en ny platta. Fast frågan är om man kalla det här för en rockplatta?

I hope you’re happy innehåller låtar som rör sig över alla möjliga genrer …

Blue October, som ursprungligen kommer från Houston, Texas, bildades 1995. Sedan starten har de skickat ut ett antal med låtar som har nått topp 40-listan i USA.

Det har också blivit nio studioalbum:

• The answers (1998)
• Consent to treatment (2000)
• History for sale (2003)
• Foiled (2006)
• Approaching normal (2009)
• Any man in America (2011)
• Sway (2013)
• Home (2016)
• I hope you’re happy (2018)

Blue October är inte riktigt som vilket rockband som helst. Det här gänget gör lite som de vill och de bryr sig inte det minsta om det spretar åt olika håll. Det här gänget ger oss också sköna riff och catchiga refränger.

1. Daylight
2. Your love is like a car crash
3. I want to come back home
4. I’ll do me, you do you
5. I hope you’re happy
6. Colors collide
7. Remission in Cmaj
8. How to dance in time
9. King
10. Let forever mean forever
11. All that we are
12. Further dive (The house that Dylan built)

På I’m hope you’re happy får vi till största delen gitarrdrivna låtar, men här finns också plats för orkesterliknande arrangemang och poplåtar. Blue October ger oss lite vad de känner för.

Plattan börjar soft, men inledningsspåret Daylight blir snart en ganska tung sak. Efter det får vi Your love is like a car crash som bjuder på både pop och soul. Det blir ännu mer pop med I want to come back home … och det fungerar bra! Det är lätt att fastna för det här.

Titelspåret I hope you’re happy ger oss mer alternativ rock med en del 1980-tals-new wave. Det är rock som går åt The Killers-hållet. Det kan vara plattans bästa spår!

And now I’m standing here, looking at you

I wonder what the hell you’re gonna do

With those Dr. Pepper eyes and your bubble gum hair

Yeah, I’m standing right here

I remember how I held you so right

I remember that Saturday night

Do you?

Colors collide är tyngre. Det blir någon industrirock medan Remission in cmaj är en instrumental pianolåt. Och för den som gillar Coldplay så kan man ju alltid dra i gång How to dance in time. Och så där fortsätter det, med att Blue October leker sig fram.

Om det spretar? Absolut.

Spelar det någon roll? Nej.

Blue October

Justin Furstenfeld (sång, gitarr)

Ryan Delahoussaye (keyboard)

Jeremy Furstenfeld (trummor)

Matt Noveskey (bas)

Will Knaak (gitarr)