Debutalbumet har varit efterlängtat.
Nu finns äntligen Muncie Girls platta From Caplan to Belsize ute.
Och vilken platta det blev!
From Caplan to Belsize är väldigt bra och håller en jämn och hög klass. Trion från Exeter ger oss fantastisk melodiös punkrock/indierock.
Det börjar med Learn in school. Den är nära på lysande. Det enda jag inte riktigt begriper är hur trummorna ligger på låten vid vissa tillfällen … Därefter kommer förstasingeln från plattan, Gone with the wind. Det är faktiskt lite samma visa där. Trummorna? Men det är bra trots allt. Och det är melodiöst som tusan.
Som spår nummer tre får vi Respect. Det är förmodligen plattans bästa låt. Och här hittar jag ingenting att gnälla över.
Man känner att Muncie Girls har något speciellt på gång. De drivande gitarriffen är hur sköna som helst och Lande Hekts sång är lysande på plattan igenom.
Balloon är det närmaste en ballad man kommer på plattan. Det är lite lugnare tempo än många av de andra låtarna. Det blir kalas det också – och ett skönt break på något sätt när vi nästan har kommit halvvägs in på plattan.
Även Social side går i ett aningen lugnare tempo – och det är en annan favorit. Ekogitarrsoundet är så jäkla bra!
Nu är plattan i gång på allvar. Nu är låt efter låt lysande. Nervous är inget undantag. Det svänger som tusan precis som det gör i Gas mark 4.
De sista tre låtarna på From Caplan to Belsize är I don’t want to talk about it, Committee och No recording. Jag sitter bara och småler. Den sista låten, No recording, är ju en av de bästa låtarna på plattan – som är bättre än jag hade vågat drömma om. From Caplan to Belsize är en platta som man bara måste ha hört!
