Så var det dags att ”fira” jul …

De flesta av oss har sina egna jultraditioner.

Jag vågar påstå att min sticker ut.

Och den sticker nog ut på fel sätt … ja, den sticker kanske till och med ut på ett dåligt sätt.

De flesta firar jul tillsammans med nära och kära. Det delas ut en satans massa julklappar och det frossas i mat. Det är julskinka, julgröt, julägg, jul-Janssons och allt möjligt annat jul-skit.

Visst, en annan har väl också en liten del i det, men bara för att gå fel väg så gjorde jag min första julskinka i november. Den andra kom i början av december och någon mer blir det inte. Jag tröttnade på det för 14 dagar sedan. Den halvan som blev kvar av skinkan blir bra att ha på pizzan. Min julmat blir ananas. Bara för att det är gott, nyttigt och påminner mig om Thailand.

Visst, en annan får också fira jul med familjen, men det blir inte så länge. Bara så där lagom länge för att hinna retas och när systerungarna pyser i väg för att spela dataspel så har jag min egen tradition att tänka på.

I år är den lite upphottad.

Fast jag gör som vanligt och tar med mig tvättkorgen ned till tvättstugan och tvättar skiten.

Japp. Det är så jag firar jul. I tvättstugan. Själv. Med stora julgroggen och bra musik. Det är dock där, med musiken, förändringen ligger mot de senaste 10-15 åren. Jag drar med mig en större högtalare så man kan få lite volym när man står och rullar ihop strumpor och viker kalsonger på julafton.

För en som avskyr julen så är det en ganska bra dag faktiskt. Man får något vettigt, som egentligen är sjukt tråkigt, gjort och man kan snubbla till sig två danssteg när det inte finns någon annan inom synhåll.

Man kan också spela luftgitarr och se tumlaren snurra fort som fan. Bara en sån sak liksom.

Förra året körde jag Billy Idol som julmusik. Denna gång blir det Nirvana, Guns ’N Roses och Kid Rock.

God jul på er!