Det är dags att hoppa på Majestica-tåget!

Power metal-bandet Majestica övertygar stort med det nya albumet … och då är det väl dags för alla att hoppa på tåget?

4/5

Artist:
MEJESTICA
Albumtitel:
POWER TRAIN
År:
2025
Genre:
METAL, POWER METAL
Skivbolag:
NUCLEAR BLAST

Det var 2019 som Majestica släppte sitt debutalbum Above the sky, men historien om det svenska power metal-bandet hade egentligen börjat lång tidigare. År 2000 bildades ReinXeed i Vindeln, men 13 år senare sattes det på paus när Tommy Johansson, som har varit gitarrist i Sabaton, ville satsa på andra projekt.

Bandet skulle dock göra comeback, men de skulle göra det under ett nytt namn – Majestica – och med några nya bandmedlemmar.

För en tid sedan kom Majesticas tredje studioplatta.

Above the sky (2019)
A Christmas carol (2020)
Power train (2025)

På den här plattan blir det tio spår.

Power train
No pain, no gain
Battle cry
Megatrue
My epic dragon
Thunder power
A story in the night
Go higher
Victorious
Alliance anthem

Majestica ger oss – precis som namnet antyder – något majestätiskt metalsound. Det är power metal/symphonic metal med tunga trummor, feta gitarriff och mäktiga refränger.

Nu tillhör jag inte de största fansen av symphonic metal där det ibland kan bli lite samma sak ”all over”. Någon låt här och där kan dock vara makalöst fint.

Majestica är dock inte riktigt som alla andra band. De gör mer av det. De fastnar inte i ett och samma spår. Majestica blir aldrig tråkigt att lyssna på och den här plattan känns nästan som ett smörgåsbord av fina låtar.

Plattan inleds med Power train – och då är det ju bara till att hoppa på tåget. Det är fart, det är snabbt, det är melodiskt och symfoniskt – och helt enkelt en för jävla bra start!

No pain, no gain är inte riktigt samma sound. Det blir mer Battle Beast-vibbar. Ni vet, lite mer schlagermetal-känsa, mer ultracatchigt. Bålsnyggt skulle jag vilja påstå!

Med stridsropet Battle cry driver Majestica på lite till. Mäktigt, maffigt, snabbt och en blivande power metal-klassiker? Shit, så speedigt! Shit, så bra!

Megatrue är något helt annat. Majestica drar ned på tempot och här får man Hammerfall-vibbar och det är kanske inte så konstigt när man lyssnar på texten … Det är fortfarande en majestätisk känsla och såväl gitarriff som trummor och bas är mäktiga. Sången? Den är klockren från Tommy Johansson. Det är den genom hela plattan.

My epic dragon är symphonic metal/opera metal och snurrar på i över sex minuter innan Thunder power får driva upp tempot ytterligare ett eller två snäpp. Därefter kommer en av plattans absoluta höjdpunkter: A story in the night. Shit vad imponerad man blir av trummisen Joel Kollberg. En annan har svårt att klappa i takt och han bara smäller på i låt efter låt. Låten inleds med en kör och sedan varierar det ordentligt i tempo – man blir ju inte heller ledsen när man dessutom får lite folk-känsla.

Keyboardslingan i inledningen av Go higher gör att den sticker ut. Det och att det är en ganska soft låt och den symfoniska känslan är mer eller mindre borta. En finfin melodisk power metal-låt.

Och så var det dags för ännu ett favoritspår: Victorious. Det är galet melodiöst! Refrängen! Här har vi en låt som många idrottslag borde fånga upp och se till att spela på maxad volymen när de har vunnit något!

En låt är kvar – och det blir en stänkare till. Det blir en mäktig avslutning med Alliance anthem.