Tio år senare … Rude City Riot!

De flesta hade nog gett upp hoppet om att få en ny platta från Rude City Riot.

Men här är den!

Tio år efter debuten får vi Shady schemes & molotov dreams.

4/5

Artist:
RUDE CITY RIOT
Albumtitel:
SHADY SCHEMES & MOLOTOV DREAMS
År:
2021
Genre:
SKA
Skivbolag:
STOMP RECORDS

Det var alltså 2011 som Rude City Riots släppte Nothin’ but time som är en skön platta.

Sedan har man väl mest väntat på att det skulle dyka upp något nytt från den Vancouverbaserade ska-bandet.

Men när man hade väntat fem-sex-sju år så var det väl klart att man började misströsta och ja, man tappade väl bort bandet när det inte kom någon ny platta att spela sönder.

Då var det en desto trevligare överraskning när Shady schemes & molotov dreams plötsligt landade – och för den som gillar ska lär detta gå hem.

  1. Molotov dreams
  2. World weighs a ton
  3. Kiss me bella
  4. Don’t go Margarita
  5. See you in hell
  6. Gladiator
  7. The castle
  8. Gibraltar
  9. Howlin’ at the moon
  10. Ringtone
  11. Shadows

Ah, det är så jäkla skönt att kunna dra i gång en riktigt vass ska-platta – för det är vad vi får av Rude City Riot. Deras catchiga sound där de blandar punk, rock, reggae och soul får det ta mig tusan att spritta i kroppen!

Ja, det är nästan så att man vill dansa sig ned hela vägen i spagat!

Det är ett härligt varmt, skönt gung som sångaren Dustin Lionhart & company ger oss och man blir minst lika glad av att höra den här comebackplattan som man blir av vårvädret!

Topp tre får bli topp fem! Kiss me bella, See you in hell, Molotov dreams, The castle och Gibraltar.

Musikälskare sedan liten skit ... Fem album man måste ha i samlingen? Oasis - (What's the Story?) Morning glory, The Gaslight Anthem - The '59 sound, Tom Petty - Full moon fever, U2 - The Joshua Tree, Dire Straits - Brothers in arms och Bruce Springsteen - Born in the U.S.A. Det gick inte att välja fem ...

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Föregående inlägg

Andy And The Rockets har aldrig låtit bättre

Nästa inlägg

Kärlek, uppbrott och lite självömkan med Stengård