Walter Trout har en 50 år lång karriär.
Nu släpper han Ordinary madness – och bluesmusikern imponerar som vanligt.
4/5
Artist:
WALTER TROUT
Albumtitel:
ORDINARY MADNESS
År:
2020
Genre:
BLUES, ROCK
Skivbolag:
PROVOGUE RECORDS
Den amerikanske bluesartisten, gitarristen och singer-songwriterna Walter Trout har hängt med sedan slutet av 1960-talet. Han har bland annat spelat med John Lee Hooker och Percy Mayfield plus att han har varit gitarrist i Canned Heat och John Mayall’s Bluesbreakers.
Sedan har han ju haft banden Walter Trout Band, Walter Trout And The Free Radicals och Walter Trout And The Radicals. Sedan 2008 har han släppt soloplattor.
Och nu är det dags för solplattan Ordinary madness – och den där titeln passa väl hur bra som helst i dessa tider …
- Ordinary madness
- Wanna dance
- My foolish pride
- Heartland
- All out of tears
- Final curtain call
- Heaven in your eyes
- The sun is going down
- Make it right
- Up above my sky
- Ok Boomer
För en som inte är tidernas största fan av old school-blues så fungerar detta alldeles utmärkt. Det är självklart blues, men det blir liksom inte för mycket. Det är blues, men det är också klassisk rock som får ta plats i Walter Trouts låtar och då blir det mycket enklare att ta till sig.
Det är faktiskt en klassplatta han skickar ut. Det är ett skönt sound och gitarrlirandet är på samma nivå som Eric Clapton … det blir mycket gitarrer, det blir väldigt mycket gitarrer fast något annat kunde man väl knappast vänta sig heller.
Ordinary madness blev klar strax innan USA stängde ner på grund av covid-19-pandemin och låtarnas tema av gemensamma problem stämde väl med dagens händelser.
Det sker en del häpnadsväckande galna saker just nu. Jag påbörjade plattan med utgång från mina egna brister och svagheter men det slutade med att den handlade om oss alla.
Walter Trout
Det blir brutalt ärliga låtar på den nya plattan och han berättar bland annat om sin stökiga ungdom, hans återkommande problem med mental hälsa, att man måste kunna se igenom mörkret för att finna ljuset och om att man måste kunna se döden i vitögat och acceptera den. Då blir det också en riktigt vass platta.
Topp tre? Ordinary madness, Heaven in your eyes och Up above my sky … och två till: All out of tears och Make it right.
