Tanken när Green Day släpper en ny platta är väl alltid ”Ja, en fet punkrockplatta igen!”
Så ska man inte tänka när Father of all motherfuckers nu släpps … för det låter knappast som det Green Day man har hört tidigare.
4/5
Artist:
GREEN DAY
Album:
FATHER OF ALL MOTHERFUCKERS
År:
2020
Genre:
PUNK
Skivbolag:
REPRISE RECORDS
Det amerikanska punkbandet Green Day bildades 1986 och sedan dess har Billie Joe Armstrong & company släppt en jävla massa bra plattor.
- 39/Smooth (1990)
- Kerplunk (1991)
- Dookie (1994)
- Insomniac (1995)
- Nimrod (1997)
- Warning (2000)
- American idiot (2004)
- 21st century breakdown (2009)
- ¡Uno! (2012)
- ¡Dos! (2012)
- ¡Tré! (2012)
- Revolution radio (2016)
- Father of all motherfuckers (2020)
På bandets 13 studioplatta blir det tio spår. Det är tio spår där man inte riktigt känner igen bandet …
- Father of all motherfuckers
- Fire, ready, aim
- Oh yeah!
- Meet me on the roof
- I was a teenage teenager
- Stab you in the heart
- Sugar youth
- Junkies on a high
- Take the money and crawl
- Graffitia
Alltså, detta är en platta som förmodligen kommer att dela upp Green Day-fansen i två läger. Det kommer att vara de som älskar det och de som hatar det. Lite så enkelt känns det att det kommer att bli.
Detta låter faktiskt inte som någon annan platta Green Day har gjort tidigare. Glöm Dookie och glöm American idiot. Father of all motherfuckers låter faktiskt mer indierock och hårdrock än punkrock! Det är smått otroligt vilken vändning Green Day har tagit – fast det låter skitbra!
Green Day leker och gör något helt nytt. Kan man köpa att ett band testar att göra något nytt och kan ge dem en chans så då är detta plattan du ska dra i gång och spela så högt att grannens fönster börjar skaka.
Plattan inleds med titelspåret Father of all motherfuckers och man undrar mest om man verkligen har dragit i gång en Green Day-platta …
Sedan kommer Fire, ready, aim som inte så lite påminner om något som The Hives kunde ha gjort.
Oh yeah är mer poprock/indierock än punk och Stab you in the heart låter nästan som någon gammal rock ’n’ roll från svunna tider.
Ni hör ju själva. Är detta Green Day? Japp! Och det fungerar!
Topp tre? Sugar youth, Graffitia och Meet me on the roof.
[…] här skriver Billie Joe Armstrong på Green Days […]