Gillar du den där americanapunken som Chuck Ragan och Frank Turner bjuder på?
Då kan det absolut vara värt att dra i gång 500 Miles To Memphis senaste platta.
500 Miles To Memphis bildades under 2003 av Ryan Malott. Sedan starten har det blivit fem plattor.
- 500 Miles To Memphis (2005)
- Sunshine in a shot glass (2007)
- We’ve built up to nothing (2010)
- Stand there and bleed (2014)
- Blessed the damned (2019)
Genom åren har varit ett band som har turnerat flitigt och de har gjort runt 250 spelningar om året. 2017 tog de dock ett break från turnerandet för att åter kliva in i studion och göra en ny skiva. Nu har vi fått resultatet i form av albumet Blessed the damned.
- The river
- Bonnie
- Hold on tight
- I said babe
- Blessed be the damned
- No doubt about it
- Piggie Boy
- In my chest
- Save me
- What a waste
- I’m a bastard
500 Miles To Memphis låter inte som något annat band även om man får vibbar från Dropkick Murphys, Chuck Ragan, Frank Turner och American Aquarium. 500 Miles To Memphis blandar punk, americana, bluegrass, country och rock och rör om det till sin egen grej.
Det blir fantastiskt bra.
På titelspåret kastar Ryan Malott, Kevin Hogle, Noah Sugarman, David Rhodes Brown, Aaron Whalen och Nathan Hickey även in lite gospelskörer och ett riktigt fett gitarriff plus att man får en del celticvibbar … och ja, det fungerar det också.
Bonnie är mer irländsk punk medan Hold on tight är punk och rock ’n’ roll. Det är en häftig inledning på en mycket bra platta. Det är ingenting som låter det andra lika, men ändå håller 500 Miles To Memphis ihop det. Det svävas liksom inte i väg för mycket.
Titelspåret är mer country, No doubt about it är punk, Save me rymmer både en kyrkoorgel och rock ’n’ roll och plattan avslutas sedan med en episk skilsmässolåt: I’m a bastard.
Topp tre? I’m a bastard, The river och No doubt about it.
