Kane Roberts.
För mig är hans nya album en av de plattor som jag har sett fram emot mest att få höra i år.
Levererar han fortfarande?
Kane Roberts gjorde sig kanske mest känd som gitarrist i Alice Coopers band. Det var ju Roberts som stod där, mellan åren 1985 och 1988, och hade en elgitarr formad som ett maskingevär och påminde en del om Rambo när han stod och sköt ut mot publiken.
För mig handlar det dock inte om det utan om vad han har gjort som soloartist. Plattorna Kane Roberts och Saints and sinners skojar man liksom inte bort.
- Kane Roberts (1987)
- Saints and sinners (1991)
- Under a wild sky (1999)
- New place now (2000)
- Unsung radio (2012)
- The new normal (2019)
Roberts har dock inte varit i gång med musiken under alla dessa år. Efter Saints and sinners tog han ett långt uppehåll från musiken, men var tillbaka 1999 med bandet Phoenix Down. Han släppte även en soloplatta året efter. Sedan tog han en ny paus för att i stället jobba med grafik och som spelprogrammerare.
2012 kom plattan Unsung radio, som är en samling med tidigare osläppta låtar, och nu – sju år senare – kommer nästa platta. Om man inte räknar Unsung radio som en riktig platta så är det alltså 19 jäkla år sedan Kane Roberts släppte ny musik! Det är inte så konstigt att man ser fram emot hans albumsläpp …
- King of the world
- Wonderful
- Beginning of the end
- Who we are
- Forever out of place
- Leave this world behind
- The lion’s share
- Leave me in the dark
- Above & byond
- Wrong
Man ska dock ha klart för sig att det skiljer en jäkla massa i musiken mellan Kane Roberts 1991 och Kane Roberts 2019. Fast det ska det väl också göra …
Förr i tiden handlade det om hårdrock som lutade åt det melodiösa hållet. Numera är det mer modern metal som det handlar om. Gitarrlirandet sitter där dock fortfarande och riffen är hur sköna som helst. Dra bara i gång The lion’s share och låt högtalarna jobba ordentligt!
Det finns gott om riktigt bra låtar – och Kane har inte heller glömt bort det melodiösa – på plattan som tog tre år att göra. Det börjar redan med första spåret, King of the world. Den börjar soft och man tänker varför ska det dröja så länge, Kane? Låten tar fart och det blir snabbt en favorit. Det är modernt, tungt, melodiöst och givetvis får vi ett feta gitarriff direkt.
Gillar du förstaspåret så lär du gilla hela plattan. Det går i samma fotspår utan att för den delen låta likadant hela tiden. Roberts varierar sig och hittar på en del oväntade saker. Dra bara i gång Forever out of place och Leave me in the dark …
Kane Roberts har också fått med Alice Cooper på ett hörn. Cooper, tillsammans med Alissa White-Gluz (Arch Enemy), hjälper till med sången på Beginning of the end.
Kane har även fått med fler gamla vapendragare från Alice Cooper-tiden: Kip Winger, Paul Taylor och Ken Mary finns med på Above and beyond.
Topp tre? Forever out of place, The lion’s share och King of the world.
Och som svar på frågan i ingressen … Ja! Ja!
