Det har gått tolv år sedan vi fick höra det ”riktiga” Live på en ny platta.
Nu är det dags igen.
Vi får femspårs-EP:n Local 717.
Det amerikanska rockbandet bildades redan under 1980-talet, men de hade flera olika bandnamn innan de till slut – 1991 – valde att ta namnet Live. Då bestod bandet, precis som det nu återigen gör, av Ed Kowalczyk (sång, gitarr), Chad Taylor (gitarr), Patrick Dahlheimer (bas) och Chad Gracey (trummor).
Lives diskografi ser ut så här:
- The death of a dictionary (1989) (gavs ut under namnet Public Affection)
- Mental jewelry (1991)
- Throwing copper (1994)
- Secret samadhi (1997)
- The distance to here (1999)
- V (2001)
- Birds of pray (2003)
- Songs from Black mountain (2006)
- The turn (2014)
- Local 717 (2018)
För en annan var den första kontakten med Live albumet Mental Jewelry. Det är en riktigt vass alternativ rockplatta och när de sedan skickade ut mästerliga Throwing copper så var man helsåld på det här gänget.
Det skulle dock bli en del förändringar i banduppsättningen och när Ed Kowalczyk lämnade bandet 2009 så tappade bandet lite av sin identitet. Sedan slutet av 2016 är dock Kowalczyk tillbaka och Live låter lika bra som förr. Det är alternativ rock av allra högsta klass!
Låtlistan för Local 717 ser ut så här:
- Love lounge
- Be a giver, man
- Waterfall
- Brother
- Venus in furs
Att få höra Live så här igen … det är grymt helt enkelt!
Local 717 är en urstark EP. Sedan växer den ju lite extra av att man aldrig trodde att man skulle få höra original-Live igen …
Live tar en fullkomligt med storm. Det är ganska tungt, det är i alla fall tyngre än hur man har hört dem på senare år. Det är lite klassiskt Live-sound. Då blir också Live lounge en magisk öppning på Local 717.
Be a giver är lite stökigare, men visst tusan känner man igen Live även här. Det är så att det går rysningar genom kroppen.
Live är tillbaka!
Och som väntat är det sången med Ed Kowalczyk och gitarrlirandet från Chad Taylor som sticker ut lite extra fast man ska inte glömma bort Patrick Dahlheimer eller Chad Gracey heller …
Waterfall och Brother är lika bra. Ja, Waterfall, som domineras av rytmsektionen, kan vara den absolut bästa låten på plattan!
Vi får också en cover. Venus in furs gjordes ursprungligen av Velvet Underground och finns med på deras debutplatta The Velvet Underground & Nico. Här låter Live otäckt mycket som R.E.M. på ett bra sätt alltså.
Det här var en comeback-EP som heter duga. Nu är det bara till att dra i gång allt annat med det här gänget igen för det var ett tag sedan man körde deras klassiska album.
