Ta en britt från London som älskar AOR och sätt ihop honom med en amerikan från Kalifornien som växte upp med brittisk progressiv rock.
Då får du Dukes Of The Orient.
Det är sångaren, basisten och gitarristen John Payne (ex-Asia, GPS) och keyboardisten Erik Norlander (Last In Line, Lana Lane) som bildar Dukes Of The Orient och de bjuder på något alldeles extra. Det är lika fantastisk sång som melodierna är bra. Dessutom känns det här storstilat på något sätt.
- Brother in arms
- Strange days
- Amor vincit omnia
- Time waits for no one
- A sorrow’s crown
- Fourth of Jul
- Seasons will change
- Give another reason
Det är långa låtar. Det är småkomplicerade låtar som snurrar i mål först efter fem och en halv och tio minuter. I vanliga fall är det absolut i längsta laget, men när det gäller Dukes Of The Orient så spelar det ingen roll. Det är så bra att man gärna vill höra så mycket som möjligt och så länge som möjligt.
Brothers in arms inleder plattan och man blir mer än nyfiken. Man känner direkt att det är klass på det här gänget.
Och den känslan blir ännu starkare med Strange days.
Det är kanske inte musik som man drar i gång varje dag, men ibland är detta precis vad man vill ha.
På debutplattan har Payne och Norlander tagit hjälp av Jeff Kollman, Guthrie Govan, Moni Scaria, Bruce Bouillet och Jay Schellen.
