En ”all killer, no filler” från Ted Poley

Danger Danger-sångaren Ted Poley är tillbaka med ett nytt soloalbum.

Det blev en kanonplatta utan en enda svag låt.  Det är ett ”all killer, no filler”-album.

Ted Poley har en lång och fin meritlista. Det är inte bara med Danger Danger som han har lyckats så bra. Han fanns också med i Melodica för att nämna ett annat bra band.

Han har också haft en solokarriär. Poley släppte sitt första soloalbum, Collateral damage, för tio år sedan. Nu var det dags för ett nytt skivsläpp: Beyond the fade.

Denna gång slog han ihop sina påsar med Alessandro Del Vecchio.

Som vanligt är det AOR/melodiös rock när det gäller Poley.

Som vanligt är det ruskigt bra. Det kan till och med vara lite bättre än hur det brukar låta när han släpper grejer …

Några av låtarna på plattan är de bästa Ted Poley har gjort. Det säger inte lite.

Det är bara att lyfta på hatten.

Det blir lite av en flygande start med Let’s start something, Everything we are och Hands of love.

Sedan lugnar det ned sig och vi får en snygg ballad i The perfect crime som Poley kör tillsammans med Issa.

Stars är favoriten på plattan. Soft, melodiöst och en skön refräng. Vad mer behöver man?

Higher är inte långt efter …

Det är en alldeles lysande platta. Undrar om inte detta kan var det bästa Ted Poley har gjort?

Where I lost you är en annan favorit. Det är You won’t see me cryin’ också … Den är lite snabbare, har sköna melodier och lika ett lika skönt gitarrsolo.

De sista tre låtarna är We are young, Sirens och Beneath the stars. Den sistnämnda är en sex minuter lång powerballad.