Makalöst bra platta, Deportees!

Det tog fyra år för Deportees att fram en uppföljare till Islands & shores.

När The big sleep väl släpptes så var det onekligen höstens och vinterns bästa platta från ett svenskt band.

Indiebandet Deportees, från Vindeln och Umeå, består av Peder Stenberg, Anders Stenberg, Thomas Hedlund och Mattias Lidström. Bandet bildades 2003 och nådde framgångar direkt.

2011 släppte de sitt fjärde – och hyllade – album Islands & shores. Den 9 oktober 2015 kom äntligen uppföljaren, The big sleep.

Då är det dystrare än någonsin.

Out pretending får knappast någon att börja dansa runt, men det är en bra låt som bara växer och växer. Dark horse tillhör de absoluta favoriterna. Den sätter sig direkt.

På plattan finns också Love me like I’m gone som är en av mina absoluta favoriter av alla låtar som släpptes under 2015. Det är lite The Killers över den låten. Fast klart mycket mer deprimerande.

If you love me like I’m glass

Maybe I will break as such

Well I’m really not that fragile

You can push and shove and touch

There’s a couple of things that I’m scared of

One is dying alone in my sleep

Worst is the fear of losing

The one I thought I’d keep

Det är en ruskigt bra låt. Efter första lyssningen var det bara till att börja om när den var slut. Det blev både tre och fyra gånger innan albumet fick gå vidare.  Den är vansinnigt bra.

Det är inte samma radiopop över The big sleep som det kanske var över Islands & shores, men det spelar ingen roll.

Varenda låt är bra med undantag av interlude-grejen som är helt onödig.

Men när Terrible machine drar i gång kan man åter sitta nöjd. Det är sköna synth- och gitarrslingor och när Peder Stenberg sjunger ”I’m gonna run from the wolves, I’m gonna run from the claws. The world has gone cold maybee it always was. I’ll take a walk in the park, i’ll take a walk with my friend” sitter jag än mer nöjd.

Det är deprimerande och makalöst bra.

Sedan finns även finfina Born to be loved.

Det är totalt nio låtar på albumet, den meningslösa interluden inräknad, och det kan kännas litte fattigt.

Fast å andra sida, att fylla ut ett så här bra album med något som inte platsar vore bara fel.